En droppe midnatt - föreläsningen
Ja, just det. Glömde jag att berätta att jag är världens bästa lillasyster?
Som jag nämnde så gick jag på ett bokseminarium med Timbuktu och Mutafa Can i förra veckan. De skulle diskutera Jasons bok En droppe midnatt som Mustafa hjälpt honom att sätta samman. Jag och Magnus avnjöt varsitt glas rödvin i salen, och vi var inte mer än 200 personer på plats. Unikt och helt fantastiskt, precis som jag hade anat.
Efter samtalet bjöds vi att köpa boken och få den signerad. Jag som fått låna ett exemplar av min storebror, kände att det inte vore mer än rättvist att han skulle få tillbaka en signerad version. Jag stod näst sist i kön och stapplade fram till Timbuktu. Vårt samtal var ungefär såhär:
Jag - Signerar du svenska böcker också?
Han - Nej, absolut inte. Haha. Jodå, det vore väl konstigt om jag sa nej?
Jag - Ja, man man vet aldrig. Det vore jävligt elakt.
Han - Vem ska jag signera den till?
Jag - Min storebror Samuel. Jag har fått låna boken av honom.
Han - Vad ska jag skriva?
Jag - Han hette Fanuel innan han adopterades till Sverige. Kanske något om det?
Han - Sådär. Hälsa honom!
Jag - Tack! Och ett ännu större tack för en magisk föreläsning.
Han - Tack själv för att du tog dig tid att lyssna!
Därefter var jag starstrucked i två evigheter innan jag och Magnus slutligen gick och åt. Då tänkte jag mest på mat, som vanligt. Tänk vad skönt att det inte tar särskilt mycket längre tid för mig att återfå balansen.