Vad vore livet utan vänner?
Om bara jag, som inte ofta får tunghäfta, kunde finna ord över hur glad jag är att jag har så fina vänner. Alla ni som kommenterar bloggen, alla ni som sitter uppe långt in på natten bara för att trösta och finnas där, för MIG. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det. På hur många fina kommentarer jag får och på hur mycket fina vänner jag har, hela tiden. Och det ovan är inte ens allt.
Det här inlägget blev inte så jäkla fint rent dispositionsmässigt, men om man läser allt innehåll är det SÅ mycket kärlek. Både från er till mig och tillbaka. Ni är bäst.
[Era fina berättelser - del 2]
♥ Du ville veta något fint som har hänt mig. En sak som jag själv tycker är väldigt fint och som jag absolut är väldigt glad över är att jag hade chansen att lära känna dig. Även om jag inte har träffat dig på några år. Men de känns ändå som att jag vet så mycket om dig och det är nog troligtvis för att jag läser din blogg hela tiden.
♥ Jag ska berätta om en stund i mitt liv som betyder otroligt mycket för mig och som även har fått mig att tänka på ett sätt som jag inte gjort innan och det har till och med förändrat mig som person. Under tiden då jag gick på högstadiet vad jag med om saker som ingen borde vara med om. Varje dag när jag gick till skolan så visste jag alltid att de fanns en chans till att någon skulle bråka med mig. Ända sen jag började sjuan och fram till nian fick jag veta hur de kändes för personer som blivit och är mobbade. Jag själv trodde inte detta var mobbning och jag ville inte inse själv att de var något sånt. Jag klarade i alla fall av skolan men vissa dagar var jobbigare än andra. Men de var hjälpen från kompisar som gjorde så att jag klarade av skolan under den tiden. Detta låter kanske inte som något som borde vara bra. Men min högstadietid fick mig att inse mycket. Jag ville t.ex inte efter detta att någon skulle få vara med om samma sak. Jag hade under och innan högstadietiden svårt för att säga och göra snälla saker mot männsikor runt om mig.
Efter högstadiet bestämde jag mig då för att ändra på det! Inte bara enbart för att jag själv skulle må bra utan för att människorna runt om mig skulle må bra med. Detta hjälpte mig till en socialare människa och jag blev starkare mentalt. För om människor runt om mig får höra att dom är fina och massa annat snällt som dom borde få höra så får dom självförtroende som man behöver och då mår man bra! Och mår människor runt om mig bra så mår även jag bra. Saker som inte dödar oss gör oss bara starkare!
♥ Den enda riktigt verkliga kärleken jag varit med om är med min hund Midas. Jag har aldrig varit med om något liknande, den vänskapen och lojaliteten är beyond this world. Jag vet att han aldrig sviker mig, jag vet att varje gång jag behöver honom så finns han där no matter what. Kommer att älska honom tills den dagen då mitt hjärta slutar slå. Min bästa vän!
♥ Jag alltid tänkt att kärleken är en illusion, en lek, något som är påhittat. Även om jag nu (för andra gången) sprang in i den igen. Och denna gång kan jag nog bara säga att det var ödet. Att för snart ett år sedan fick sms från den person som stod mig närmat men aldrig riktigt umgåtts med skrev och sa att det var på tiden att vi ses. Mitt liv hade varit i oändligt mörker under en lång tid men den dagen han klev på bussen satte sig bredvid mig så kom det helt automatiskt att jag flätade ihop mina fingrar med hans och vilade mitt huvud mot hans axel. Sen den dagen har det knappt gått en vecka utan vi ses. Han tände ett ljus i mitt mörker. Sen ett halvår senare går han ner på knä och frågar om jag vill bli tillsammans. Och för första gången känns inte kärlek som något påhittat. Något fint som har hänt mig beträffande kärlek har ett namn och det är Viktor. Skulle kunna skriva fler tusen ord varför han är det. Men kan korta ner det med han älskar mig och jag älskar verkligen honom.
Finns det en, så finns det flera
Så mycket har förändrats efter lite sömn. Jag är inte längre ledsen; snarare apatisk. Arg också, förmodligen. Kanske kommer ni inte få läsa kärlekstexter på ett tag, för det finns ju egentligen inget att berätta om. Jag har inte heller världens motivation till skolan men den här veckan så blir det bara två dagar där med tanke på att jag åker iväg till Stockholm. Och nästa vecka går fort innan lovet tar sin början.
Nej, man kan inte sluta leva bara för att någon patetisk kille får en att tänka så. Finns det en så finns det flera, eller hur?
Fuck this fucking bullshit
Den här natten vore fullkomligt meningslös om jag inte hade musik. Jag tänker vara ärlig och säga att jag är ledsen för det tar jag mig rätten att vara. Nu vet jag med hjälp av korta, usla svar hur allt ligger till och att det inte går att lita på någon bara för att den personen verkade vara en fin människa en gång i tiden. Att man inte ens kan få ett riktigt jävla välformulerat svar när det tog mig så mycket mod att ens öppna upp mig gör nog det bara ännu värre.
Fy fan säger jag bara. Fy fan för att behöva vara ledsen.
Reality sucks
Så mycket har trasats sönder. Gått i bitar och blivit ett jävla slagfält. Allt som för alla andra verkar perfekt har för mig försvunnit och ersatts av något så mycket sämre. Varför gör vi inte bara något lätt utav situationen? Gör något jag väntat på i dagar, månader och år?
Goodbye my friend
Om jag bara kunde förstå vår vänskap. Se vart vi är nu och greppa vart vi kommer hamna med tiden. Allt känns så konstigt. Som om allt det som någon gång betydde något har packat sin väska och försvunnit. Som att vi inte har mycket mer än alla de där skratten och som om det vi talar om inte längre berör.
Om jag bara kunde så skulle jag göra något åt det. Tillsammans med dig bli det radarpar som alla en gång utgav oss för att vara. Men kanske är vår tid förbi och kanske finns det inte längre något att vinna hem. För jag kan inte längre vara ensam om att kämpa för det här. Vi måste vara två och vi måste mötas halvvägs.
[Era fina berättelser - del 1]
♥ För att inte skriva om något fint hästminne utan faktiskt om starka känslor mellan människor så tänker jag direkt på första gången jag träffade min första kille. Jag och en kompis skulle gå på bio och hon tog med sig sin kille och en av hans kompisar. Jag kommer ihåg att jag såg in i hans kompis ögon och såg något som jag aldrig tidigare sett i någons ögon. En otrolig godhet. Han var vacker inuti. och det syntes genom hans ögon. Jag glömmer aldrig den känslan. Jag gillade honom direkt. Och det var ömsesidigt.
♥ Det finaste som har hänt mig är när jag och min flickvän blev tillsammans den 16/10-2010. Då kände jag mig så oerhört glad och vill aldrig lämna henne. Caroline är det bästa som hänt mig och jag älskar henne otroligt mycket. Finns ingen annan som gjort mig så glad som hon. Man ska ta vara på chansen man fått och vara rädd om personen man är tillsammans med. She's my future. <3
♥ Jag tycker småsaker kan vara himla fina i ett förhållande. Sådär när man bara gör nåt litet för att göra den andra glad. Ett av mina ex gjorde en sån söt sak, han hade sovit hemma hos mig och sen åkte han hem. Efter att han åkt så skickade han ett sms där det stod "kolla under din madrass"... Så hade han skrivit en gullig lapp som han gömt där. Det behöver inte alltid vara nåt stort, såna små saker kan göra en så väldigt glad. :)
♥ Ett speciellt tillfälle måste väl varit i somras, när jag jobbade och det var en förjävla snygg kille som jobbade på samma jobb som mig. Han är ganska mycket äldre än mig och många av tjejerna tyckte att han var snygg. Sen en gång när de hade möte så kollade han på mig sådär helt sjukt.. Genomträngande typ. Lite jävligt sådär. En blick liksom. Väldigt svårt att förklara, det hade inte med kärlek att göra utan snarare attraktion. Efter det pratade vi mycket och gör fortfarande.. haha. För mig brukar det oftast vara sådana småsaker som gör "det" liksom. Blickar, ord, leenden. Som sagt, min erfarenhet av kärlek är inte den bästa kanske. Men detta är inte fy skam heller. :)
[Just like an old couple]
TELL ME MORE
Jag kom att tänka på en grej! Jag sitter ju här och delar med mig av så mycket beträffande kärlek... Kan inte ni berätta något? Bara en liten kommentar om något fint som hänt er. Det kan handla om annat än kärlek också, och ni kan vara anonyma eller skriva i ett annat namn. Jag kan göra ett inlägg om det blir några kommentarer av det! Åh, det vore så fint om ni ville göra det! :)
[Saker att sakna, med dig]
[SOURCE: ME]
27 januari
Här ligger jag med musik i öronen, benen på väggen och en kopp varm choklad vilandes på magen. Idag ska jag enbart ta det lugnt. Vänta in den kommande veckan och i samma skede försöka bli frisk tills onsdag. Då ska jag äntligen, om så bara för en och en halv dag, få lämna den här skithålan. Andas annan luft, gå på andra vägar och tänka igenom så mycket skit för att senare komma tillbaka som en sprudlande tjej. Hög på Gavins vackra stämma och lycklig i väntan på våren som bara MÅSTE komma snart.
Om vi bara hade vågat
Jag berättade om oss för en människa jag inte känner. Beskrev hur allt gick till, hur du då offrade så mycket för att vara med mig. Jag berättade om hur tätt vi låg i soffan den där kvällen, om hur du viskade att jag fick dig att känna dig som en liten pojke. Hur du sa att vi var som ett gammalt par och hur vi slog vad om de där boxningsmatcherna. För även om vi visste att vi skulle få kyssa varandra efteråt var de där minutrarna fyllda av så mycket nervositet.
Han kontrade med att säga hur fina han tyckte att vi verkade. Att det på så många olika sätt hade gått om vi två bara ville riktigt mycket. Och kanske ville vi det en gång i tiden. Kanske försökte vi i alla fall lite men gav upp för att det blev för jobbigt. Jag hatar mig själv för att jag går runt och tänker på det här men jag kan inte finna ord för hur ledsen jag var (och är) över att behöva ge upp något jag VET hade kunnat bli bra.
Något som hade kunnat bli vackert om vi bara hade vågat.
[Try harder]
Tänk om det är som han sa den där kvällen förra helgen. Kanske har jag inte försökt ordentligt? Kanske har jag inte gjort allt för att det ska gå? Att jag inte borde ha svårt för det här med kärlek var ordagrant precis vad han sa, och även om jag själv alltid sett det annorlunda kanske det inte behöver vara svårare än att jag inte försökt tillräckligt? Tåls att tänka på, det där.
You've left so many memories
Om horungar och annat trevligt
Jag blir så jävla trött på bloggvärlden och så många av dess involverade. Kommer man in på en blogg där en tjej, alternativt kille, sitter och provocerar så in i helvete är hälften kommentarer som berättar om vilken "äcklig jävla horunge" osv denne är. Visst, denna människa säger saker för att göra andra involverade och upprörda till max, men hur jävla rätt är det att ge tillbaka med samma jävla skit? Fy fan vad jag skäms över människor som skriver att de ska "knulla bloggaren i fråga i röven med stockar" eller att denne "är ful som fan och borde opereras". VARFÖR tror ni att bloggarna blir ännu värre och satsar på att provocera ÄNNU mer?! De är mänskliga och kan bli precis lika ledsna som någon annan "dödlig"!
Självklart tar jag inte någons parti då jag inte tycker att det är rätt att sitta och skriva en massa skit enbart för att få läsare. Det finns så många småtjejer som skriver om att de blivit våldtagna, har alkoholiserade föräldrar eller att de blivit slagna bara för att vinna status när det i många fall inte ens är sant. Men enbart för att det finns jävligt många blåsta människor som skriver en massa skit är det VERKLIGEN INTE moraliskt rätt att skriva till denne att hon eller han är en "horunge", "fitthora" eller något annat ord som enbart är kränkande. Fyfan vad jag vill sluta blogga när jag ser baksidan av alltihop.
(Ursäkta alla fula ord; svär gör jag men könsord är inte min grej)
Here without you
Jag vill inte ligga här. Skriva långa texter om hur mycket jag saknar dig, ditt leende eller din personlighet. Jag vet inte om det här någonsin varit kärlek men jag vet att alla i jämförelse med dig bleknar bort. Att ingen nått upp till samma nivå och att du på alla punkter var något jag behövde men som jag aldrig fick.
Och fan vad ont det gör att behöva erkänna det för sig själv. Att du är helt perfekt men att det inte funkar. Att det inte gjort det, inte gör det och att det inte heller kommer göra det hur länge jag än väntar.
Dag två - fyfan
Hela min kropp är begravd i potatismjöl och alsollösning. Jag kallduschar flera gånger och jag kan i princip bara äta det som flyter för att inte hela halsen ska gå i bitar. Fläkten står på max och även om jag ligger och huttrar måste jag ha den för att inte klia. Jag önskar inte ens mina värsta fiender det här, och ändå är det ingen direkt livshotande sjukdom.
Just det, kära vänner. Ingenting har blivit bättre. Vattkopporna finns överallt och har tagit över hela mig. Jag är så fruktansvärt trött och känner mig fulare än jag någonsin gjort tidigare. Och så saknar jag vissa människor så mycket att jag inom kort kommer att gå av. Men att ligga i sin säng och känna sig så pass äcklig som jag gör lär inte få dessa människor att sakna mig tillbaka (haha) så jag biter ihop, tvingar ner chatten, sätter på en film och försöker sova lite istället.
Mamma min mamma, bästa vän
GRATTIS VÄRLDENS FINASTE MAMMA PÅ DIN FÖDELSEDAG! Jag är så glad att jag har dig och så tacksam över att vi det senaste året kommit varann närmre. Jag må vara dålig på att tacka men jag har nog inte ord nog för hur du ställer alltid upp för mig och får mig att känna mig viktig. Jag älskar dig så otroligt mycket! För att du är du och för att du är den starkaste människan på hela jorden. ♥
Men följ med mig hem
Du är rädd för stora ord, jag är rädd för allt.
Men följ med mig hem så kan vi prata eller inte alls.
- Melissa Horn
Jävla chickenpox.
Det är som så att hela min kropp är fylld av små röda prickar. Eftersom jag aldrig fick vattkoppor som barn har det... *BADAMBAMBAAAAM* slagit ut nu när mamma haft bältros. Ni anar inte hur snygg jag känner mig och hur LYCKLIG JAG ÄR EFTERSOM DET KOMMER SÅ FÖRBANNAT JÄVLA ASLÄGLIGT då Degraw-konserten är nästa onsdag. Jag kommer att vara arg och ledsen ända tills jag vet om jag kan åka och eftersom jag för tillfället har feber, utslag och extremt ont i halsen så känns det inte alls roligt.
Kanske skulle man må bättre om ni bjöd mig på ett fint filmtips eller två?
Du gör sönder mig, måste gå innan jag går av
Fy fan vilken fin låt! Rakt in i hjärtat.
"Du gör sönder mig, jag måste gå nu, för det finns inte någonting kvar
Du gör sönder mig, jag måste gå nu, måste gå innan jag går av"
Som fan och så in i helvete
[Source: Me]
Though I want you to stay
Jag måste sluta läsa våra konversationer. Med hjälp av vänner förstå att det bara fanns en bidragande orsak till att allt blev som det blev. För det hade ju aldrig funkat egentligen, och det vet vi båda två även om vi emellanåt inte kunnat hålla oss ifrån varandra.
Men jag ska lära mig logga ut nu. Tänka mer på mig själv, likt du för så längesedan bad mig göra. Och sedan får vi se vart livet tar oss. - Om det tar oss någon annanstans än där vi står nu.
[I will stare at you]
Friday, friday
Fredagen var fin. Solen sken, provet i spanska kändes bättre än jag trodde det skulle göra och jag följde med min fina vän Rebecca hem. Vi hamnade under kvällen hos en tjej där vår goa klasskompis blev firad med en massa fina presenter! Alla var utklädda, satt på golvet, drack i plastglas, sjöng klassiker och dansde hysteriskt. I helhet en fin kväll då höjdpunkten måste varit när en killkompis svarade i telefonen och med basröst presenterade sig som Astrid! Hahaha, man slutar väl aldrig förvånas över vilka fina människor man har i sin närhet! Tack för den underbara kvällen, allihop. ♥
[IT'S OK TO BE GAY]
Jag kan bara säga att jag skäms över de människor som inte accepterar homosexualitet. Att få saker gör mig så arg som deras radikala och något felaktiga åsikter. Det är en mänsklig jävla rättighet att älska vem man vill och jag kommer alltid kämpa för att de som älskar någon av samma kön också ska ha rätten att göra det.
Mer har jag inte att säga!
Build a fucking castle
Inatt är jag din, inatt är du min
Och någon gång inatt kommer jag att klicka upp ditt nummer i mobilen igen. Jag kommer fundera på om det är värt att skriva något och kanske kommer jag låta viljan ta över och sedan ångra mig tusen gånger när du svarar kallt och tråkigt. Jag kommer förbanna mig själv för att jag var dum nog att skicka och sedan kommer jag fälla några tårar i bilen på vägen hem. Värmen i sätet kommer inte att lyckas värma upp de delar som fryser inombords och inga vänner i världen kommer kunna göra något för att få det att bli bättre. Allt kommer vara precis som det brukar.
Tänk om man bara fick en överraskning. Precis likt den där gången jag hade druckit grusigt vin och Du skrev till Mig. Precis likt den gången jag kom hem och åt pastasallad i natten och lite lullig småskrattade åt vår konversation. Tänk om någon bara förstod all den där sprudlande lyckan som höll på att rinna över likt en skakad Loka-flaska bubblar över när man öppnar den. För om någon bara försökte förstå en del av det, kanske skulle det då inte bli lika jobbigt?
You got a fast car
Jag bjuder på en grymt fin cover på en av mina absoluta favoritlåtar. När någonting allvarligt händer lyssnar jag alltid på Fast car; just för att man känner att det finns lite mer hopp då. Jag tvivlar på att jag är ensam om att tycka det!
Maskeradfredag!
[Två trevliga bilder från andra maskerader! Jag står till vänster på båda.]
Idag har jag fullt upp. Engelska, prov i spanska och därefter raka vägen hem till en vän för att piffa upp mig till någon slags personifierad form av 60-tal! Det är nämligen som så att en av våra fina klasskompisar idag fyller 18 (den tredje finingen i ordning faktiskt) och det måste ju firas som fasen! Så något inlägg kan ni kanske räkna med, och nu vet ni dessutom vart jag håller låda hela kvällen! :)
[All I have to say]
-
Och fy fan vad man kan känna sig ensam emellanåt.
Ge för fasen inte upp
Jag måste sluta ge upp hela tiden. Ger man upp så kan man inte vinna och vinner jag inte så kommer det alltid vara såhär. Jag kan ju bara jag vill. Om jag helhjärtat försöker och provar mig fram.
Och det gäller inte bara mig; det gäller er också. Om man bara tror att man kan, så kan man också. Precis lika bra som alla andra.
You can't force me
Jag vet att det smärtar men jag kan inte tvinga fram något. Jag vet att det för dig gör lika ont som när han sa till mig att det inte fungerade, men jag kan inte undvika att det blir såhär. Hur mycket jag än skulle önska annat så vet jag att det är såhär det kommer att bli. Just för att det är för sent för något bättre.
Och sluta låtsas som det är okej när vi båda vet att det inte är det. Lova att förlåta mig för att jag förstör dig. För att jag trasar sönder den fina människa jag kan ha så roligt tillsammans med. Men jag kan inte bortse från min egen lycka för att besvara dina känslor med likgiltighet. Det vore inte rättvist.
Do you think about me?
I hate you
Det är som ett virus. En epidimi vars botemedel aldrig någonstin existerat. Det är som om allt i närheten infekterats och blivit till något som inte längre lever. Till redan trasiga delar som ruttnar inom oss ju längre vi låter tiden gå.
Jag vill inte ha det såhär. Jag vill få känna mig lika frisk som alla andra.
Jag vill inte ha det såhär. Jag vill få känna mig lika frisk som alla andra.
Sån't är livet!
Haha så himla underbar reklam! Jag blir både ledsen och glad när jag ser den; glad för att den lite småknubbige farbrorn gråter så jävla desperat (och roligt) och för att filmen i sig är helt fenomenal! Och ledsen för att jag känner igen mig som fan i männens utbrott. Tänk om jag bara hade ett lika fint kök att gråta i när glädjen tryter! ;)
För övrigt är inte mannen med glassen helt ute och seglar han heller! Dessutom älskar jag "luckdämpare"-grejen precis i slutet. Mer reklam likt denna, tack!
[Stress]
Jag har knappt hunnit börja skolan och jag känner mig redan hur stressad som helst. Det måste vara det där stora provet till fredag som ligger och skaver. Spansk grammatik steg 4; usch. Hur ska man orka hålla ut lika länge som jag gjort nu? Halva gymnasietiden är kvar och det är så mycket som ska göras vid sidan om skolan redan nu. Tips för att undvika stress, någon?
På var sitt håll
På var sitt håll i var sin säng; olika tankar och väder.
Men vi är vi; precis som innan. På var sitt håll i olika städer.
Jag kan inte sluta tänka på dig.
Nyfiken, nyfiken, nyfiken
Ni ska veta att jag blir jätteglad för alla era kommentarer! Får så många fina hela tiden. Den senaste ser ni ovan och jag kanske möjligtvis råkade glömma skriva att jag är extremt nyfiken! Förbannade skit. Nu kommer jag fundera på vem det här kan vara hela veckan.
Vem är jag?
Jag är världens tidspessimist. Jag dricker cola alldeles för ofta. Jag älskar att ha nystädat på mitt rum men jag är bäst på att stöka ner. Jag älskar orkidéer. Jag drömmer om att få hjälpa människor. Jag är högerhänt. Jag extrajobbar på en tidning i närheten. Jag är inte särskilt intresserad av kläder. Jag kunde läsa redan när jag var tre eller fyra år. Jag har väldigt blandad musiksmak. Jag är påhittig. Jag drömmer mycket.
Jag älskar att tvätta händerna. Jag ogillar snö. Jag måste ibland rabbla alfabetet för att veta vilken bokstav som kommer när. Jag har gått i kyrkan men är inte längre intresserad av religion. Jag älskar konstiga filmer. Min högra tumnagel har ett stort ärr efter att den klämts i en dörr när jag var två. Jag drömmer om att få skriva böcker. Jag är inte särskilt ordningsam förutom när det gäller bloggen.
Jag är känslig och gråter lätt till filmer och liknande. Jag glömmer jätteofta av att äta kvällsmat. Jag läser min egen blogg flera gånger per dag. Jag är extremt envis. Jag dansar och sjunger nästan alltid när jag är själv. Jag tror jag tycker att jag är ganska rolig. Min favoritfärg är vit eller beige. Jag är kreativ och generös. Jag har extremt dåligt närminne. Jag tror inte att det andra kallar olycklig kärlek behöver vara kärlek alls.
Sunday - thinking about you
'Cause you are my one, and only
Alltså, han är så sjukt duktig! Älskar även den här låten.
Att det är du
Och varje gång när jag slår upp mina ögon hoppas jag att det är du.
Svunna tider
Jag saknar dig inte det minsta, men jag måste erkänna att det känns konstigt att se dig så ofta och inte säga så mycket som ett ljud. För den av oss som någon gång skulle hälsa anses svag och den som bäst synar den andre vinner. Tänk att det skulle behöva ta en hel sommar innan jag förstod hur dryg du är som människa. Innan jag trasslade mig ur alla trådar du vävde in mig i. Det måste berott på den där jävla kemin vi pratade om. Den där spänningen vi trodde uppstod mellan oss.
Tänk att det krävdes så många dagar för att förstå att allt enbart var idioti. Att det tog så lång tid att inse att du istället för spelet var den felande länken. Jag kan inte hjälpa att jag tänker tillbaka på det ibland. När din blick möter min egen eller när din röst uppenbarar sig i närheten. För egentligen har jag nog aldrig haft lika roligt med någon annan. Även om jag hatar att erkänna det så kommer det fortsätta vara så tills en ny människa får mig att känna mig lika levande.
I'm more than just fine!
Jag mår skitbra och jag känner att det är viktigt att jag får det sagt! :) Fick en grym pepp-kommentar av en fin tjej innan och även om jag behövde den när det kommer till det jag skrev om så mår jag skitbra. Idag har jag tränat två gånger vilket sammanlagt blir till tre gånger på fyra dagar. Jag sover mer, träffar dagligen fina vänner, orkar lyssna i skolan, äter nyttigare och skrattar ofta. Allt känns skitbra för tillfället och även om inte mitt kärleksliv är på topp så är jag det! Just för att jag inte behöver någon som inte behöver mig.
Sometimes, you just have to let go.
Jag måste sluta här. Stanna upp, tänka igenom och inse. Förstå att det aldrig skulle fungera och att de där gångerna du hört av dig enbart varit till din egen fördel. Det är fortfarande lika svårt som när jag tidigare skrivit att det är dags att avsluta allt, men den här gången måste jag mena det. Jag måste släppa taget på riktigt.
Och jag vet att det kommer att bli jobbigt, men det går inte såhär. Man kan inte vara ensam om att ha ett förhållande och att jag sitter här och hoppas när du inte visar helhjärtat intresse kommer inte få mig att komma mycket längre. Jag måste försöka intala mig själv att det inte är dig jag vill ha; att jag enbart vill ha någon som får mig känna som du gjort. För så måste det vara... Det är bara så jävla svårt att se det nu.
"Försök aldrig att vinna tillbaka någon som valt att förlora dig."
[I wish you lived down the street]
Jag vill lära mig teckenspråk.
Jag kom tidigare under kvällen att tänka på ett mål jag borde sätta upp. Jag vill, borde och skulle nämligen tycka att det vore roligt att lära mig teckenspråk! Det vore extremt häftigt att använda det och därmed kunna kommunicera med alla typer av människor. Nej, det ska jag fan lära mig någon gång! Kanske blir det redan språk nummer sju?
[I think I love you better now]
Ochavallajävlaordidenhärvärldensåfinnsdetingaförhurjagkännernärjaghörlåten.
"I'm gonna pick up the pieces
And build a lego house
If things go wrong we can knock it down
And three words have two meanings
There's one thing on my mind
It's all for you
(...)
I'm out of touch
I'm out of love
I'll bring you up
when you're getting down
And out of all these things i've done
I think I love you better now
(...)
And it's so hard to say it
but I've been here before
now I'll surrender up my heart
and swap it for yours"
Ambitions are already starting to fade.
Jag kan inte förlora mina ambitioner. Låta livet komma emellan mig och mina drömmar. Jag måste lova mig själv att välja bort de känslor som orsakar misär ifall jag ska kunna lyckas. Lova mig själv att inte ge upp den här gången.
Just för att jag kan, vill och ska. Med marginal.
Om brända broar och reservplaner.
Jag tänker fortfarande mycket på dig, men det känns inte likadant. Jag tror att jag måste försöka skratta bort det och i samma skede vara ärlig när jag gör det. Försöka träffa vänner, tänka på andra, göra saker jag mår bra av och bara vänta in dig. Kommer du inte tillbaka så måste jag ha en reservplan. Vänta in dig passivt, släppa dig till hälften. Kommer det någon annan så har du bränt dina broar; tills dess har du all tid i världen.
Gilla Utanlikhet på Facebook!
Nu har jag 63 fans på facebook! Borde ni inte vara fler egentligen? Statistiken är ju ändå lite bättre än 60 besökare / dag! In och gilla nu! Eller... Så klickar ni [HÄR] för direktlänk! :)
Men and women can't be friends.
Haha, nej man vill nog inte tro att det är såhär; men det är det nog helt ärligt. Man kan nog inte BARA vara vänner utan att någon form av attraktion uppstår från en av parterna. Dumt som fan!
[The best way to get someone's attention]
Hur man spenderar sin sista lediga dag.
Jag spenderar min sista lediga dag (idag) med träning, plugg och en fin vän. Lite cola, spansk grammatik och gym har väl aldrig suttit fel?! Dock har jag träningsvärk så det bara smäller om det men då vet jag ju i alla fall att jag lever! :) Hoppas att ni verkligen tar vara på den sista dagen; alldeles snart sätter skiten igång igen.
/Mina ögonbryn ser förresten konstiga ut på bilden. Måste ha varit något med ljuset!/
[Januari för ett år sedan]
"Jag vill bara sova bort allting och vakna en annan dag då allt är bättre. Men jag tvivlar på att det kommer bli det inom det här området igen. Det blir inte bra hur jag än väljer att agera. Det är för sent." - Hanna Ignell, januari 2011.
Jag kunde inte fått en mycket sämre start på det föregående året. Ett brustet hjärta, en relativt misslyckad nyårskväll och allt som hörde den till. Jag hade dock mina vänner och det behövdes verkligen. Vi renoverade huset och inombords pågick en ännu större renovering. Jag kände mig inte redo för en hetsig vårtermin, men tillsammans med de roligaste av vänner avslutade vi jullovet med en NHL-kväll i världsklass.
Jag såg en medelålders man gråta floder på tåget, jag funderade på bloggpaus och kollade på alldeles för många How I met your mother-avsnitt. Världens bästa resa bokades (ETIOPIEN), jag fick ett konstigt brev från okänd avsändare på posten och gjorde stjärnskottet Ron Pope till en av mina favoriter beträffande musik. I helhet en månad fylld av sorg, men i samma skede extrem styrka. Jag trodde aldrig att jag kunde vara så stark när det till råga på allt fanns så mycket snö man varje dag var tvungen att pulsa genom.
Fri som en fågel.
Tänk om jag bara fick ha det annorlunda någon gång. Känna på hur det känns att ha det precis lika fint som många andra. Om jag slapp ha den där ångesten varje gång det varit lugnt i några veckor; slippa ha den där rivande känslan i bröstet som säger att snart, ja snart, så kommer allting vändas emot mig igen. Alla murar jag trodde var stadiga kommer rasa och all den förtröstan som fanns kommer blixtsnabbt gå i bitar.
Tänk om jag bara kunde få ha det som alla andra. Om inte allting hela tiden gick sönder.
Angående årsresumén.
Sådär ja; nu är min resumé för januari 2011 klar! Tänkte bara berätta för er att jag gjorde en kategori där ni kan följa hela sammanfattningen med tiden. Jag tror dock att jag väljer att lägga upp en ny månad när en ny månad också tar sin början i år. Så som jag skrivit tidigare kommer februari läggas upp i februari, mars i mars och så vidare.
Bilderna som läggs ut kommer att vara tagna i månaden och de kommer att vara plåtade av mig! :) Första inlägget kommer upp imorgon!
Bilderna som läggs ut kommer att vara tagna i månaden och de kommer att vara plåtade av mig! :) Första inlägget kommer upp imorgon!
Alla människor KAN bli svenska hjältar!
Jag tror inte att alla mina läsare har sett Svenska hjältar-galan 2011. Det är just därför jag passar på att ägna ett inlägg till de fantastiska människor som i slutet av förra året vann pris för deras otroligt fina och medmänskliga insatser!
Personligen så grät jag oavbrutet under hela klippet. Jag blev så inspirerad att själv göra något viktigt när jag såg bullbakande Milla 9 år som skänkte så mycket pengar till välgörenhet. Jag blev så arg, frustrerad och ledsen när jag såg hur en pojkvän kunde misshandla sin flickvän så brutalt att hon fick kvarstående men för livet. Jag var så frustrerad över att en människa kan göra en annan människa så illa; men också jävligt inspirerad av att en så pass sönderslagen kvinna kan återhämta sig i den utsträckning hon hade gjort.
Jag var också tårögd när fyra killkompisar räddade sin vän Olle från en björn och likaså när jag såg att en underbar man kan ta hand om så mycket barn nere i Rosengård. Jag satt och slet mitt hår när jag såg klippet om Lisbeth 65 som räddade tre män från att slå ihjäl varann på en spårvagn. Och jag säger som henne; VARFÖR I HELVETE GJORDE INGEN NÅGONTING FÖRRÄN HON GJORDE DET?! Dessutom så grät jag floder när två extremt starka tjejer fick eloge över att ha startat föreningen Ung cancer. Jag fick så mycket perspektiv på saker och ting att jag inte kunde sova trots att klockan var 05.15 när jag stängde av klippet.
DET ÄR PROGRAM LIKT DESSA SOM BORDE VISAS PÅ TV. Oftare; helt klart!
[Stronger]
Klarar jag 10 år, klarar jag livet ut. Jag ger fan inte upp.
[För att kärlek är så fin när den är vacker]
Ikväll ligger jag här och hoppas att alla i hela världen någon gång ska få möjligheten att vara såhär kära. Allihop. Just för att kärleken är så fin när den är vacker och för att alla behöver någon att älska och bli älskad av. Någon gång.
EDIT: Jag menar klippet. Jag själv är INTE kär! Haha.. Så dumt det kan bli ibland!
Skulle du lyssna då?
"Om jag sa att allt var ditt, att jag skulle älska dig på riktigt, skulle du lyssna då?"
Don't let me leave this place like this.
Jag lever livet häruppe och vill aldrig åka hem. Är så trött på vardag, skola och allt vad de två punkterna nu kan innefatta. Dessutom så har jag och Jessica det grymt roligt! Känner att jag kommer sakna henne mycket när jag åker och att det suger att behöva göra just det. Åka hem. Hem till allt det där trista, tråkiga och vanliga. Att återigen tvingas packa väskan full med tunga böcker och ångest som sprider sig i hela kroppen. Men snart är det vår igen. -Vi får intala oss att det går fort.
I love you
Och om jag bara kunde finna ord över hur lycklig jag är. Över hur glad det gör mig att vi börjat prata igen. På ett avslappnat sätt och på det sätt det alltid blir att vi pratar när vi ses. Jag saknar dig så himla mycket. Så mycket att jag inte riktigt vet hur jag ska få utlopp för allt om vi inte träffas så snart som vi pratar om. Jag tycker ju om dig så mycket. För att du alltid är du och för att du vet hur jag fungerar. För att dina kramar, ditt leende och din personlighet får mig att göra bättre ifrån mig. För att jag i din närhet blir en bättre och roligare människa.
First of the year.
Med tanke på att jag inte lagt ut någon låt på bloggen i år (känns konstigt att säga så, haha) så har ni här en sjukt bra låt jag lyssnat på i några veckor. Tycker ni inte att låttiteln är väldigt passande?
[Up to you]
Jag har ett liv att leva. Vill du vara delaktig så visa det.
No one can tear us apart.
Nu idag åker jag iväg drygt 20 mil för att träffa en av mina allra finaste vänner. ♥ Jag kan inte lova uppdatering, men något inlägg lär hinna dyka upp med tiden! Om inte; tar jag vara på tiden till fullo. :)
- When we want something really bad -
Tips - bli på bättre humör.
Vad jag har gjort för att må bättre:
-Dansat fult till hög och lite aggressiv musik. Klicka [HÄR] för en bra lista om du skulle vara broken-hearted och vill komma över det med hjälp av låttexter!
-Storstädat mitt rum och därmed slängt saker som påminner mig om vissa perioder i mitt liv alldeles för mycket. Exempelvis tröjor, saker jag fått och meningslösa texter jag skrivit.
-Gått långpromenader, ätit kiwi, druckit Redbull och lagat mat.
-Bestämt träff med en vän en bit bort som jag inte träffat sedan i somras. Kommer bli skönt att åka iväg och andas ut lite till innan skolan tar sin början.
-Skrivit CV. Nu jävlar ska jag ha ännu ett jobb och därmed pengar nog att lägga undan till resor. Jag ska inte heller behöva snåla varje månad!
-Kollat på mig själv i spegeln och tänkt att det bara är jag som kan bestämma över mitt liv och den jag är. Därmed har jag också uträttat en del saker som framkallat ångest tidigare.
-Provat ut läsglasögon eftersom jag tappade bort mina förra för ungefär 3 år sedan. Skönt att slippa ha ständig huvudvärk och numera kunna se ordentligt när jag ska läsa!
-Tittat på en massa tecknade filmer. Exempelvis Nalle Puh, Björnbröder och Aladdin.
Be right back!
Jag unnar mig en bloggfri dag. Eller två. Kanske tre. När jag kommer tillbaka kan ni vänta er en summering av hur januari 2011 såg ut för mig.
(Anledningen till varför jag stänger ner och andas lite är för att jag känner att jag verkligen måste hitta mig själv nu. Det är ett nytt år och därmed ett år av förändring har jag bestämt mig för! Och för att komma dit krävs det långpromenader, bra filmer och lite stöd av vänner. Kanske tar det en vecka, kanske längre. Men snart lovar jag att jag står stadigt igen! Allt som krävs är lite tid.)
Då var kärleken räddad då ja!
Happy new year!
Fina vänner; det är allt som behövs för en lyckad nyår. Kanske kommer man inte till rätt fest, inte heller får man ett "gott nytt år"-sms av rätt person eller nyårskyssen av en hunk. Men det behöver inte betyda att man har förlorat något på det! Jag har världens goaste brudar i min närhet och då kan ingenting slå fel. Inte ens massiv jävla kalashuvudvärk under hela nyårskvällen.
[BYE 2011, HELLO 2012]
[MITT 2011]
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Besökte Afrika, började läsa 6 språk samtidigt, sommarjobbade, var med i utbytesresa.
Har du några nyårslöften?
- Kämpa mer, få bättre självkänsla, träna oftare, leva mer och göra det jag mår bra av. Prioritera mig själv lite mer, helt enkelt.
Vilka länder besökte du?
- Etiopien och Tyskland.
Vad önskar du att du gjort mindre?
- Slösat viktig tid vid datorn, gråtit, sårat människor.
Vad önskar du att du gjort mer?
- Skrattat, pluggat, sovit.
Bästa minnet från 2011?
- Min extremt roliga fest den 2:e juli. Även Etiopien-resan ligger bra till.
Sämsta minnet från 2011?
- Så fruktansvärt att jag inte vill prata om det. Utan tvekan något jag aldrig kommer att glömma, och utan tvekan något jag inte ens vill att min värsta fiende ska behöva gå igenom.
Vad spenderade du mest pengar på?
Mat. Alla gånger!
Gjorde någonting dig riktigt glad?
- Ja, absolut. En underbar grej är att jag fått tillbaka en riktigt fin vän jag trodde jag hade förlorat. Alla mina vänner har varje dag gjort mig glad. Alla läsare, och så den där fina klassen jag går i. För övrigt var det en kvinna i mataffären i Etiopien som kom fram och sa att jag var vacker. Bara sådär. Jag har nog aldrig känt mig så smickrad i hela mitt liv!
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
- Helt klart ledsnare. Det har hänt så mycket saker. MEN 2012 blir mitt år!
Är det något du saknade 2011 som du vill ha år 2012?
- Lycka och kärlek.
Vad ser du mest fram emot med år 2012?
- Gavin Degraw-konserten, utlandsresa, att jag fyller 18, körkort.
Svar på tal!
Kloker om Det kommer att bli din tur.:
Fin text. Blev dock lite upprörd över just denna mening: "likväl som man ska kunna prata om det om man har den styrkan.". Att vara tyst om att må dåligt behöver möjligtvis inte vara en svaghet, det kan lika mycket vara en styrka. Det beror helt på från individ till individ. Mycket bra blogg för övrigt!
SVAR: Ja, om man läser ordet "den" med betoning så förstår man vad jag menar. Kanske inte särskilt bra formulerat men jag tycker givetvis att båda sätten innebär styrka, bara det att jag enbart nämnde den ena som det. Jag ber om ursäkt för att jag inte var tydlig nog! Tack :)
Fin text. Blev dock lite upprörd över just denna mening: "likväl som man ska kunna prata om det om man har den styrkan.". Att vara tyst om att må dåligt behöver möjligtvis inte vara en svaghet, det kan lika mycket vara en styrka. Det beror helt på från individ till individ. Mycket bra blogg för övrigt!
SVAR: Ja, om man läser ordet "den" med betoning så förstår man vad jag menar. Kanske inte särskilt bra formulerat men jag tycker givetvis att båda sätten innebär styrka, bara det att jag enbart nämnde den ena som det. Jag ber om ursäkt för att jag inte var tydlig nog! Tack :)
Det kommer att bli din tur.
Man får aldrig ge upp. Förstår ni det? ALDRIG.
Det kan kännas så jävla tungt emellanåt. Texterna på min blogg handlar inte enbart om kärlek och jag VET hur det är att vara på botten. Hur det är att handla fel i samma skede som jag vet hur det är att göra allt rätt men inte få ut något av det. För en vecka sedan fick jag höra att jag inte vet ett skit om hur det är att må dåligt. Att jag inte vet hur det är att om och om igen gå sönder eller bli sviken. MEN personen som sa det hade fel och jag vill att ni ska veta att det är okej att må dåligt. Man ska inte behöva ett kvitto på huruvida det är ett godkänt fall eller inte. Man ska kunna vara tyst om det om man väljer den vägen, likväl som man ska kunna prata om det om man har den styrkan.
Du bestämmer över ditt liv. Kanske inte när du är i tonåren, men från att du fyller 18 är du myndig och från att du är 15 är du ansvarig för dina handlingar. Det kommer komma en dag då du själv får bestämma. En dag du kan flytta vart fan du vill, ha på dig vilka kläder du känner för och göra precis hur du vill med ditt liv. OCH DEN DAGEN KOMMER. Tills dess gäller det bara att hålla ut. Vissa dagar är värre än andra men kom då ihåg att du i alla fall inte är ensam.
Min nyårsafton.
Sådär ja! Snart nyår. Bilden visar precis hur det går till;
Mathilda råkar däcka på förfesten. Somnar och vaknar upp hundra år senare!
Evelina är ute på djupt vatten och träffar en man vars liv anspelar på något mer jordnära. Hon tappar rösten samt räddar sin käre man från att drunkna i alkohol.
Rebecca hugger tag i sju kortvuxna herrar och följer med dem hem för att sköta om dem på bästa sätt under tiden de arbetar i gruvan.
Felicia träffar en fattig man med utländskt ursprung och får förmånen att ha det lite trevligt på hans matta.
Jag själv förvisas till sysslorna så fort vi börjar festa. Jag har dumt nog lovat att vara hemma redan vid tolv-slaget och skorna försvinner spårlöst.
Emma träffar en ful best som hon dumt nog råkar bli kär i.
Även en brud vars namn är Isabell ska vara med till en början. Av bilden att döma kan ingenting gå fel för henne med tanke på att hon inte är med! Lyckost, säger vi!
[Om krossade flickhjärtan i klackar]
Jag minns förra årets julafton så väl. Vad jag hade på mig, hur jag kände och hur allt blev. Hur jag gång på gång ringde dig för att bara få höra dig skratta och önska mig en god jul tillbaka. Jag hade lagt upp allt. Efter att vi hade ätit skulle jag med nervösa fingrar skriva in ditt nummer på displayen. Jag skulle repetera det jag ville säga några gånger innan för att vara säker på att inget skulle bli fel. Och så svarade du inte. Jag minns att jag tänkte att du kanske inte hörde signalerna och hur jag uppgivet lunkade tillbaka till middagsbordet och alla dess julklädda gäster. Hur jag tänkte att jag faktiskt kunde ringa senare, även om jag också då skulle komma att bekanta mig med din telefonsvarare.
Och så kom nyår. Snön låg tät på marken och vi hade inte pratat sedan juldagen. Du hade tydligen inte haft med dig din mobil när jag ringde, men trots din ursäkt så blev det inte av att vi pratade mer. Jag ville väl att du skulle visa intresse i samma skede som du tillverkade planer i huruvida du skulle lyckas bli av med mig utan att jag skulle märka det.
Efter att jag, helt utan resultat, alldeles för många gånger passat på att ringa ”RING INTE” i min kontaktlista, så gav jag upp. Jag dansade med mitt brustna hjärta och försökte att tänka att det snart var ett nytt år. Med nya möjligheter och andra killar. När jag under morgondagens baksmälla försökte banka in det hela i mitt huvud så passade du på att höra av dig. Lika olägligt som alltid, förstås. Du berättade att det inte skulle fungera. Att alla de där milen som skiljer oss åt var för många och att höra det var precis samma sak som att höra att jag inte var värd det. För det var jag ju uppenbarligen aldrig.
Men att du var tvungen att vänta på att det nya året tog sin början, att du var tvungen att låta mig undra hela julhelgen och hela nyårskvällen; det var inte något jag trodde du skulle göra. Och i år väntar jag på samma repris. Precis samma jävla sak som förra året. För att det känns precis lika hopplöst som då och för att det än en gång är du som gör att mina nyårsskor blir allt svårare att gå i. För att det är du som gör att jag kommer röka för många cigaretter och följa med någon annan hem. Någon jag tror kan ersätta dig men som inte kan det.
[Best relationship in my life]
Not even friends.
Jag måste ge upp när det kommer till oss. Det går bara inte när allt talar emot att det skulle fylla någon funktion. För någon.
Det är med gråten i halsen som jag skriver det här. För att jag inte vill ge upp, men för att jag måste. Jag ber inte om sympati, men det här är jobbigt. Jobbigt för att någon man verkligen saknar i ena stunden visar intresse, och i nästa slutar prata med en. Jag försöker tysta ner allt det här, främst för din skull. För att jag vet att du inte vill se allt jag skriver om dig, men också för att inte verka svag. Jag vet bara att jag inte kan verka stark när du river mina murar, raserar mina väggar och stampar på mitt hjärta. Inte nu längre.
Jag måste ge upp även om jag vill ge det här tid. För att jag inte vill börja det nya året med tårar och självkänsla som vilar på botten. För att jag vill börja om och vara trygg i den jag är. Men hur fan ska det gå till när ingenting kan få mig lika glad som när du skriver? När ingenting verkar ha samma berusande effekt som den lycka du kan fylla min kropp med? Jag vet inte mer än att jag måste försöka. Främst för att ingenting talar för oss. För att det aldrig någonsin kommer fungera.
[All I need is a yes]
"I'll be the first to say; I can't take anymore
And that I want to be where you are
I feel the same as I did from the start
I want to be where you are
And I'm willing to get there
There won't be any hearts breaking again
This is the part where I stay where I stand
Oh, I want to be where you are
Tell me you're with me so far"
Är man nörd så är man.
Hanna, din jävla nörd. Igår lånade du tre böcker varav en var på engelska och en är riktad till skolarbete. Och du börjar nu, en onsdagkväll innan nyår. Du är ju inte klok ibland. Lova mig att du unnar dig en iskall cola och de sista chokladbitarna sedan julen i takt med att du bläddrar dig genom alla kapitel.
/Ditt alterego
Svar på tal! - Svartsjuka.
Anonym om Let it go.:
Har du någonsin varit svartsjuk? Och isf hur har du kommit ifrån det? Och har du några tips vad man ska göra för att få bättre självförtroende, vad har du för erfarenheter? Din blogg är grym!! Älskar den!
SVAR: För det första: TACK SÅ MYCKET! Jag blir alltid så glad när jag får kommentarer beträffande bloggen med tanke på att jag ändå lägger ner så mycket tid! :)
Hur som helst; ja. Jag är grymt svartsjuk. Jag har fått höra flera gånger att jag är extrem när det kommer till just svartsjuka och jag tror att det stämmer väldigt bra. För att komma över svartsjuka tror jag att man inte kan göra mycket mer än att bara bestämma sig. Bestämma sig för att tona ner alla känslor och att försöka se alling ur ett enklare perspektiv. Jag är ingen mästare på det där med känslor men jag vet att det inte går att oroa sig ständigt utan att må dåligt.
Jag är en sån där tjej som klickar runt på alla möjliga tjejers facebook-sidor för att se om de flirtar med killen jag är intresserad av och ja, det är bara extremt. Känner du att du verkligen inte kan dölja svartsjuka så tror jag att det bästa du kan göra är att PRATA med honom/henne som du är rädd att förlora. Om du säger hur det är så kommer personen att säga att det antingen inte är något att oroa sig för, eller så kommer den säga att det inte funkar. Och funkar det inte... Då är det ju egentligen ingen idé att ödsla mer tid, egentligen?
Jag vet att jag får det att låta väldigt lätt, men jag vet själv att det är hur svårt som helst att bara släppa sånt. Att vara svartsjuk är en egenskap man inte kan skaka av sig hur som helst, men jag tror att det enklaste är att antingen försöka ha så pass mycket självbehärskning att man låter bli att oroa sig, eller att man pratar igenom alltihop. Kanske fungerar en kombination av dessa två metoder allra bäst?
För övrigt har jag tänkt att skriva ett inlägg om självkänsla och liknande inom kort då det är ett efterfrågat ämne, men med tanke på att jag inte har världens bästa självförtroende för tillfället så känner jag att idag inte är helt rätt tid! Hoppas att du är nöjd med svaret ovan så länge! :)
Let it go.
Nu släpper jag det här. Jag orkar inte vänta på att du ska höra av dig och vill inte vara så angelägen att jag tar initiativet ännu en gång. Ska du vara som du varit nu, så stanna också som sådan. Kom inte och be mig om något senare, för jag släpper det nu.
Det går inte tycka om någon som bara visar intresse ibland.
Jag älskar dig för att du är du.
Flyr till en av mina allra finaste vänner. Bara för en dag, för en stund. Kanske för att det behövs mer än någonsin, kanske för att livet borde få ha bra stunder också.
[The one that got away]
En otroligt fin låt kan jag väl bjuda på. Lite deppigt att en av mina vänner säger att hon alltid tänker på mig när hon hör den! Och jag är så sentimental att jag börjar böla när jag hör introt. Så sorglig, men så vacker.
When I'm gone.
Du tror att jag inte ser, men jag är inte dum i huvudet. Om du bara försökte förstå hur det känns för mig när du beter dig som du gör. Om du bara visste hur det skär i hjärtat. Skulle du verkligen sluta ens då?
Säg någonting.
"Vad jag bryr mig om nu är dina armar om mig, även om jag vet att jag måste glömma dig."
En av mina julklappar.
"HUR AMBITIÖS ÄR DU EGENTLIGEN?!" var det första jag fick höra när jag prompt hävdade att det enda jag önskade mig den här julen var ett lexikon. Jag fick (likt många i min ålder) även en parfym, lite kläder, en morgonrock och andra bra saker... Men jag önskade mig något som faktiskt är värdefullt och användbart och det tycker jag är bra gjort för att vara jag!
Till höger i bild kan ni se nyförvärvet. 199:- på Bokia; som hittat för en språkmänniska som mig! (Synonymordboken köpte jag för två år sedan och den spanska varianten blev min julen 2007). Grymt bra grejer!
Jag vet vilken dy hon varit i.
Din självömkan, ditt ständiga sätt att tycka synd om dig själv. Allt som har med dig att göra äcklar mig, gör mig förbannad, vrider om. Jag kan inte under några omständigheter finna förståelse i att du är så självisk. För det är ju det allting alltid handlar om. DIG. För att det är så synd om dig. För att du har alla problem man kan ha och för att du alltid har det så svårt.
Jag hade haft förmågan att älska en svag själ. En som grät sig till sömns och som bad om hjälp. Inte en feg jävla vägg som stänger ute allt och aldrig kan be om ursäkt. En som tycker så förbannat synd om sig själv och i samma skede förvärrar situationen. Nej, en sådan människa har jag inte förmågan att älska. Det brister där.
Jag saknar dig.
Om jag bara kunde förklara, så skulle jag göra det.
'Cause it's easier that way.
Jag vet inte hur allt kommer att bli, men jag ber om ursäkt ifall jag kommer att vara en aning disträ här på bloggen framöver. Det rör sig helt enkelt (om man nu får titulera det som lätt) alldeles för mycket i mitt huvud just nu.
Jag lovar er en årsresumé men har den här gången bestämt mig för att publicera den i varje ny månad. Så januari 2011 kommer alltså att läggas ut i januari 2012 osv. Kanske gör jag en särskild kategori eller så; just nu vet jag ingenting mer än att jag inte orkar lämna ut mig. Det verkar ändå inte vara till min förmån i efterhand.
JOYEUX NOËL!
Julstrumpan är tömd och utanför finns det inte mycket snö kvar. Jag ogillar snö, så jag är nöjd! Inom kort ska jag in i duschen för att sedan kolla på Kalle Anka och åka till släkten. Hoppas på att kunna vara glad och släppa allting om så bara för en kväll. Pussa på kusinbarn, äta god mat och trivas.
Hoppas att ni får en grym julafton! :)
I'm still falling
I'm in way too deep to wake up, step out
'Cause I'm really getting used to being in this dream
You know what I mean;
I can't find any reason I would ever want to turn back now
Once you spelled it out
I'm still falling,
Don't make me return
Finn ett rätt.
Istället för "finn ett fel". Enbart för att hela konceptet är så rätt det kan bli.
Someone who makes you happy.
Tar lite ledigt från bloggen idag!
Efter en uppesittarkväll med bästa Mathilda igår (se ovan) så ska jag idag inhandla de sista julklapparna. Med andra ord; förvänta er inget bloggande idag!
Fall apart.
När man är ensam får man bryta ihop. Man får spela musik så högt att man får ont i öronen och man får gråta så mycket att ögonen känns som de ska rinna ut tillsammans med alla tårar. Man får lov att skrika, dansa, sjunga och tänka i den mängd man vill och man får göra allt tills man ligger utmattad på golvet och inte orkar mer. Sedan får man resa sig upp, borsta av sig, byta låt och börja om tills man känner att det är dags att lägga det bakom sig. Man får för att man måste.
Ni är inte ensamma, kära läsare.
Girls are complicated!
Precis som rubriken berättar så är vi tjejer jäkligt komplicerade. Det är lättare att för oss tänka hur en man är det, men jag tror att det beror på att ingen av oss vill höra sanningen. Killar är så enkla att vi tjejer måste komplicera det för att tro att de är lika utredande som oss. Det är dem inte. Dock handlar det nog inte om en könsfråga, för självklart finns det undantag! Men.. kolla på videon ovan så förstår ni nog ungefär vad jag menar.
