Are you thinking of me too?
Jag kan inte längre få det jag då inte ville ha. Jag kan inte gå tillbaka, ångra att jag tackade nej till vad vi höll på med och fortsätta i samma spår. Ibland tänker jag att alla typer av umgänge med dig vore värt det. Att det inte skulle spela någon roll om jag varje gång grät tysta tårar efter att vi träffats eller kände klumpen i magen innan varje möte. Ibland tänker jag att det på något sätt skulle vara värt att känna sig lite ledsen för att få träffa dig istället för att inte få ta del av dig alls.
Men nu är det ju inte så. Nu är allt bara konstigt och förändrat. Och jag vet ju att jag inte vill, men jag vet också att jag saknar den där kemin vi båda kände med varandra. Det vi kände för varandra. Jag vet att jag saknar allt det vi gjorde men också att jag aldrig hade orkat med samma påfrestande kvällar och nätter igen. Ibland kan jag bara inte undgå att tänka att det fortfarande vore värt det.
Kicken, var är den?
Det går nog ganska bra. Jag lyckas hålla mig från att tänka på dig, men just nu går allting långsamt. Allt står så stilla på den punkten och jag kan inte hantera att aktiviteten lyser med sin frånvaro.
Jag behöver spänning, något roligt och något annat.
Jag behöver spänning, något roligt och något annat.
No one needs you more than I
Åh, du fantastiska klassiker.
Så. Jävla. Fin. Låt.
Ge mig någonting annat än det här
Fick MVG på kinesiskan, men är ändå inte nöjd. Sliter mitt hår inför ett tal jag ska hålla i svenskan, andas ut efter allt jag gjort, har ångest över vad som är kvar och suckar över hur tråkigt livet är. Känner inte riktigt av värmen alla pratar om, då det inombords inte känns särskilt varmt.
Annars ägnar jag mycket tid åt att aldrig nöja mig, och väldigt lite tid till att sluta klaga över småsaker. Jag dricker Redbull, nickar till på bussen och orkar inte byta ut gamla låtar mot nya. Allt kommer tillbaka till mig och det faktum att jag är apatisk. Kanske har det att göra med att jag känner mig död inombords, trots att man numera borde känna sig sprudlande. Jag vet ingenting heller; det kanske bör tilläggas.
Head vs. heart
Allt du gör blir svårt. Det du skriver har ingenting jag behöver och det är antydan av ångest som sprider sig varje gång du yttrar dig i min närhet. Jag tycker om dig så mycket som person, men jag kommer inte att på något sätt kunna bli kär i dig, och vi båda vet att det är så. Att det bara är så, och att det är som så det alltid kommer att vara.
Och även om jag i vanliga fall inte skulle ha problem med att vi pratar så blir allt bara värre nu. Värre för att jag vet att du är precis det jag behöver, men allt annat än det jag vill ha.
Utkast: love love love
Jag sitter här och blir alldeles hänförd. Jag läser många bloggar, men tänker nu speciellt på ett fåtal vars bloggare och respektive verkar så himla kära. På riktigt. Jag var tvungen att gråta en skvätt för att jag är rädd att aldrig någonsin kommer att få uppleva samma sak.
För hur vet man egentligen att man kommer det? Att kärlek kommer att ta en med storm och att det finns någon för alla? För ja, uppenbarligen gör det ju inte det, och hur vet man om man är undantaget eller regeln? Mina tankar borde vara mer präglade av positiva perspektiv, men ändå... Hur kan man så noga veta att det bara kommer att finnas någon där en dag? Finns det någon som vet?
You can always count on me
Tänk vilken jäkla tur man kan ha. Vilken himla lycka det finns i att ha så pass fina vänner att man kan prata om allt med dem. Gårdagen bjöd på mycket deep talk, god mat och skratt, och ja, även om min lördagskväll inte varit den roligaste (plugg, plugg, plugg) så är fredagen en kväll jag kan leva på länge. Tack. ♥
You're only gonna let me down
Jag borde ha lärt mig hur det fungerar; borde förstått att det alltid kommer att vara såhär. Jag borde ha anat att mina ord inte har någon som helst inverkan på dig och att tårar, skrik och vädjan inte är faktorer som får dig att ge vika. Jag borde ha lärt mig att hantera det. Inte tycka att det är okej, men ändå kunna leva med det faktum att du alltid svikit mig. Svikit oss. Jag borde ha lärt mig den hårda sanningen och sedan leva efter den, men jag är inte som du. Jag är inte feg, ynklig och liten. Jag beklagar inte mitt miserabla liv utan att göra något åt det, och jag låter inte det gå ut över de som borde betyda något.
Hur mycket jag än önskar annat så borde jag lärt mig hur det fungerar vid det här laget. Jag borde förstått att inga känslor i världen biter på dig och att det aldrig ens varit värt att få dig att försöka. Vi är två helt olika personligheter i samma värld och med samma luft i lungorna. Inte för all framtid, men för en lång tid framöver. Jag borde bara förstått tidigare att det här går att ta sig ur och att det inte alltid kommer att vara så. Men jag kommer aldig kunna glömma allt som hänt enbart för att det får ett avslut. Det som vi delat kräver mer än den ursäkt jag aldrig fått bekanta mig med.
Jag kan inte vara din
Jag tänker inte skriva med dig mer. Jag kan inte vänta på dig och jag har aldrig tänkt på att så mycket som ens skaka om den värld ni två byggt upp. Jag kan inte vara ditt andrahandsval. Inte vara hon du skickar sms till så fort din flickvän åker hem. Jag kan inte vara någon slags komplettering till det din tjej inte har, och inte heller den spänning du behöver som inte hon besitter.
Jag kan inte vara den tjejen du påstår dig behöva när inte hon är där, och därmed inte heller någon du inte bryr dig som när du har henne i din famn. Jag kan inte vara hon som du pratar löst med, för att sedan vara någon du knappt känner. Jag kan inte tillhöra dig, för jag är inte sådan. Jag kan inte bevisa något, för även jag har gränser.
Jag är ledsen, men jag kan inte under några omständigheter vara din. Inte såhär, inte på något sätt. Jag tänker inte vara din; HON är din och jag är inte ett substitut under de tillfällen hon har annat för sig. Jag kan inte vänta på att hon ska åka hem och du ska skriva igen. Aldrig. Jag fungerar inte så. Jag ÄR inte din och så blir det bäst om det får vara.
Wonderful world
En hektisk dag på jobbet blir så mycket bättre när:
♥ tre fina vänner kommer och spontanfikar utan att ha berättat något innan
♥ pengar tjänats in och man vet att det för varje dag blir mer och mer sommar
♥ det varit så fullt upp att jag inte ens hunnit tänka på dig
♥ man vet att helgen inte tagit sin början ännu
♥ kroppen frivilligt hetsdansar trots smärtan i fötterna
♥ den avslutas med pizza
[Goodbye my lover]
Det är så jävla lätt att skriva ner det här, men jag måste tänka på mig själv nu. Jag måste omvandla ord till handlingar och faktiskt göra det bästa av en svår och jobbig grej. Då ingen riktigt kan förstå och då mina kinder målas svarta av våt mascara så får det fan vara nog. Det får vara slut med alla minnen och kvällar fyllda av ångest. Det får vara slut med trötta morgnar och det får vara slut med dig.
För... jag orkar inte mer nu.
Night poetry
Jag har slutat tänka
har förlorat alla mått
Allt har slutat blänka
och skiftar svagt i grått
Jag har slutat drömma
om det som ej får bli
Har försökt att glömma
allt det som varit vi
Sand har blivit gyttja
vi har slutat slåss
Vi kan inte längre nyttja
det som alltid tillhört oss
Saknar dina händer
saknar din röst
Och jag undrar hur det vänder
när sommar blir till höst
Ett slut har varje vals
och även så har vår
men jag trodde inte alls
att den kunde vara så svår
- Hanna Ignell 2012
Önskar att jag glömde det du kom ihåg
Jag är helt fäst vid den här låten. Så sjukt jävla bra!
"Du renoverade min syn, du gav mig nya penslar
Knuffa mig in i nuet, fast jag bad att få vänta
Du sa att tiden fattas, för hur jag lever på risk
Du målade mig en karta, markerad med ett kryss
Där är en sjöjungfru, här är ett odjur
Där blommar fyrklöver, här växer otur
Du är känsosvall, jag är känslokall
Du förändrar allt"
"Du renoverade min syn, du gav mig nya penslar
Knuffa mig in i nuet, fast jag bad att få vänta
Du sa att tiden fattas, för hur jag lever på risk
Du målade mig en karta, markerad med ett kryss
Där är en sjöjungfru, här är ett odjur
Där blommar fyrklöver, här växer otur
Du är känsosvall, jag är känslokall
Du förändrar allt"
Allt går om man bara vill
Jag är så förbannat stolt över mig själv och gårdagens prestationer.
Jag pluggade kinesiska en stor del av dagen (har slutprov på imorgon), dessutom hann jag städa, tvätta, lära mig franskan, blogga och hjälpa min familj med diverse daker såsom matlagning och liknande. Åh, tänka sig att lilla jag kunde överträffa mig själv med sådan marginal! Nej, ibland får man faktiskt vara stolt.
Jag pluggade kinesiska en stor del av dagen (har slutprov på imorgon), dessutom hann jag städa, tvätta, lära mig franskan, blogga och hjälpa min familj med diverse daker såsom matlagning och liknande. Åh, tänka sig att lilla jag kunde överträffa mig själv med sådan marginal! Nej, ibland får man faktiskt vara stolt.
Il n'est pas mon
Ce n'est pas la peine parce que il n'est pas mon
- Hanna Ignell
My love
Ikväll har jag levt i förnekelse. Ron Pope har inte alls spelat i Sverige nu idag. Han är inte alls i Stockholm och höll inte alls konsert för ynka 175 kronor. Han har inte framfört några av mina absoluta favoritlåtar och han har inte hälsat på andra svenska fans. Han har bara varit här på låtsas och ja, på låtsas var han säkert skittråkig. Han sjöng säkert falskt och var säkert sådär dålig som bara sådana artister kan vara.
(Nej, jag lipar inte alls för att jag inte kunde vara där. Inte alls.)
[Åtminstone känns det så nu]
Jag kan skriva om det här hur länge som helst. Om vad jag tycker, tänker och känner långt därinne. Jag kan skriva om ditt leende, din röst och din personlighet. Om minnen oss emellan och om dina vänner.
Men ingen kommer att förstå.
Ingen kommer att lyssna, nicka och lova att det blir bättre eller ens hålla med när jag pratar om hur du var. Hålla med om att du verkligen är något för mig, och förstå vad jag menar när jag säger att jag varje dag känner mig som ett vrak för att jag inte under några omständigheter kan hålla kontakten med dig. Ingen kommer förstå att varje kväll alltid är lite sämre för att jag vet att du inte kommer att befinna dig på samma plats. Och visst, jag lovar att skratta och glädjas med att ni alla träffar Han-den-där, men jag själv kommer nog att känna mig såhär ett tag till. Känna mig såhär ensam tills någon påvisar något annat.
Men ingen kommer att förstå.
Ingen kommer att lyssna, nicka och lova att det blir bättre eller ens hålla med när jag pratar om hur du var. Hålla med om att du verkligen är något för mig, och förstå vad jag menar när jag säger att jag varje dag känner mig som ett vrak för att jag inte under några omständigheter kan hålla kontakten med dig. Ingen kommer förstå att varje kväll alltid är lite sämre för att jag vet att du inte kommer att befinna dig på samma plats. Och visst, jag lovar att skratta och glädjas med att ni alla träffar Han-den-där, men jag själv kommer nog att känna mig såhär ett tag till. Känna mig såhär ensam tills någon påvisar något annat.
Bieber, watch out!
OH GOD.
Så jäkla fin röst!
Simply the best
Tackar livet för att det finns så otroligt många fantastiska människor i min närhet. Min fina klass, mina bästa vänner, vuxna som faktiskt lyssnar, människor som kommenterar små ord på min blogg, fina pojkar med ännu finare leenden (eller vänta, var det på film?) och så vidare. Jag är så jävla tacksam över att ha er alla i mitt liv. Att det finns de som skapar trygghet och glädje för just mig. TACK. ♥
I missed you so bad
Inte allt, men någonting
Ikväll ska jag vara glad. Trots att jag fått kasta i mig stuvade makaroner bara för att jag fastnade i tankar i duschen, och trots att jag ibland blir så besviken på mig själv beträffande prestationer.
För ja, kära vänner, man kan ju inte få allt.
För ja, kära vänner, man kan ju inte få allt.
Then you're not what I need
Jag behöver någon jag alltid duger till. Inte någon som skriver till mig när hans flickvän inte vet om det, någon som beundrar min kropp men som skiter i resten, och inte heller någon som inte menar det han utger sig för att mena.
Jag behöver någon vars nummer visar sig på skärmen oftare än bara onyktra lördagsnätter. Jag behöver någon som ringer mig en helt vanlig förmiddag; någon som undrar hur jag mår och inte vad jag har på mig när jag sover.
Jag behöver inte någon som skickar tvetydiga smileys, någon som spelar en roll med mig men som i andra skeden är någon helt annan. Jag behöver inga småpojkar som vill prova saker och inga äldre män som låtsas för att inte något annat finns tillgängligt.
Jag behöver något äkta. Någon äkta. Någon som väcker mig bara för att fråga vad jag gör, någon som tafatt försöker med diverse olika komplimanger och som inte säger dessa till alla flickor han träffar. Jag behöver någon som inte skäms för mig när andra är med och som lovar och för en gångs skull faktiskt håller. Någon som bryr sig om mig på riktigt och som faktiskt är villig att visa det i alla fall ibland.
Allt det andra behöver jag inte.
De fagra blomsterängar
Sömndruckna ögon; blodsprängda och fyllda av tårar.
Krokig och trött rygg, dålig hy, rufsigt hår och fullständig utmattning.
Det gäller bara att hålla ut. Att hålla fast lite till och anstränga sig till det yttersta. Hålla ut och lova sig själv att det kommer att vara värt det när vi med blekta frisyrer och korta klänningar förväntar oss en sommar fylld med spänning. För ja, det finns ingen bättre känsla än den. Än när Den blomstertid tagit slut och vi tillsammans tågar ner för att säga hejdå bara för ett tag. Ingen bättre känsla än saftiga jordgubbar mellan tänderna, sommarhångel om nätterna och ett rus i kroppen beblandat med nygrillat kött och de finaste av vänner.
Vi måste bara hålla ut lite först.
[Lead me to the truth]
♥
Tell my now
where was my fault;
in loving you
with my whole heart?
Tell my now
where was my fault;
in loving you
with my whole heart?
Det finns ingen, inte för mig
Jag är glad som aldrig förr, men det där hålet inuti kroppen förblir tomt. Ekande skratt om dagarna blir till kalla lakan om nätterna och mina armar omfamnar det jag inbillar mig att ingen annan tycker om. Det som är större och blekare än idealet. Det som ingen vill ha och det som jag består av.
Jag är glad, men jag kan inte hantera den där ständiga ensamheten som kryper sig på. Den som etsar sig fast, påminner en om ensamma nätter och hur det vore att ha någon. Hur det är att vara själv. Jag kan inte hantera dina blickar, hans ord eller någon annans uppdateringar på sociala medier. Jag saknar inte er som personer, men jag saknar hur ni fick mig att känna mig. Hur det kändes när man inte var sådär djävulskt ensam och hur man på ett helt annat sätt tog sig genom dagen när ett liv man ville leva var präglat av tvåsamhet.
So why am I crying?
Ibland kan Voodoo-dockan komma väl till pass.
I t h i n k t h a t ' s a l l I h a v e t o s a y .
I t h i n k t h a t ' s a l l I h a v e t o s a y .
Far away from everything
"Byt inte stad, byt personer..."
Den här platsen har inget mer att tillföra. Jag trivs inte här och det är inte här jag kommer att spendera min framtid. Det finns många människor jag inte klickar med, men jag tror att det är helheten som gör att jag vill bort. De jag umgås med är inga dåliga personer. Inte alls.
När jag tänker på mig själv om något år, så ser jag mig i en ljus lägenhet belägen på en plats med så mycket fler människor än den här har att erbjuda. Jag ser mig själv i Frankrike, Spanien eller England någonstans, och om inte utomlands så ser jag mig vid kusten eller i en större stad. Jag ser mig inte komma tillbaka över huvud taget, och jag är, trots min brist på självdisciplin, övertygad om att jag lär hålla det löftet.
Så som svar på den kommentar jag tidigare fick; jag kommer att byta stad. Det har delvis med personer i min närhet att göra, men grunden är att jag har beslutat mig att ta mig härifrån och då kommer jag också att göra det. Just för att det som finns här inte är jag, och just för att jag vet bättre än att nöja mig med något som inte känns rätt.
[To get over someone]
- Släng alla bussbiljetter, foton och annat som påminner om honom/henne. Om du inte klarar det; göm undan det och lova mig att vara stark nog att inte titta på det.
- Var upptagen med annat; gör saker du tycker om att göra.
- Fräscha upp i ditt rum och fräscha upp DIG. Inget blir bättre för att du alltid ligger och svettas i sängen.
- Gråt ut till typiska romantiska komedier såsom A walk to remember, Dear John, Notting hill, The Notebook osv. (Lova att resa dig och ta tag i ditt liv efteråt).
- Ät godsaker (Ben & Jerry's är ett fint val) och gå långa promenader.
- Låtsas att hon/han flyttat någonstans långt bort. Jag brukar ta bort från Facebook och radera dennes nummer, men om du är stark nog att INTE skriva så kanske du klarar dig med att låtsas att denne flyttat till en plats dit du inte KAN höra av dig.
- Skriv långa texter om hur han var och bränn sedan upp dem som ett tecken på avslut.
- Boka en resa. Det behöver inte vara utomlands, men åk till en annan stad och andas annan luft.
- Sluta använda den där parfymen hon/han tyckte så mycket om. (Nej, inte ens shampoot, din body lotion eller de där doftljusen är okej).
- Umgås mycket med dina vänner och var öppen för nya kontakter.
- Prata om (inte jämt dock) hur du känner dig. Inget blir bättre om du ständigt håller det för dig själv.
- Våga tro att du kommer att bli lycklig igen.
But I'm no pair of dancing shoes
Jag har tröttnat. Tröttnat på att vara snäll, ställa upp och försöka. Tröttat på att vara den som kommer i kläm; hon som snällt ursäktar sig och försöker skapa bättre stämning då ingen annan gör detsamma. Jag är trött på att säga ja, trött på att hålla käften och less på att alltid bli trampad på tårna.
Jag vet att jag är konflikträdd. Att jag hellre är tyst än bråkar med de jag tycker om bäst. Jag vet att jag inte påpekar, tillrättavisar eller ber om något, men ibland blir det för mycket även för mig. Nu har jag tröttnat. Tröttnat på att bli bortprioriterad och inte lyssnad på. Tröttnat på att vara en bra vän då många av er så sällan visar detsamma tillbaka.
[Båda vet att det här betyder ingenting]
Jag vet att man säger att ingenting är omöjligt. Att man måste förändra det som inte gynnar en själv och att livet kommer att ordna sig på alla plan, men idag vågar jag inte riktigt tro på det. Idag känns det inte så.
Det är så jobbigt att tvingas släppa taget om något man vill ha för att man vet att det i samma skede successivt plockar isär en. Att vara tvungen att lämna sig själv till något bättre, när man vet att det "inte kommer att gå" just för att det är det sista man vill.
Men det är nog dags att byta riktning. Meningen att jag ska se hur jag borde handla och dessutom följa den typen av principer. Faktum är att det borde vara lätt, men att jag aldrig i hela mitt liv känt sådan ångest tidigare. Inte för samma sak som den här, beroende på att det aldrig varit såhär innan.
[Mediocre]
Ingen av er är något jag i vanliga fall skulle nöja mig med. Jag tvingas enbart prata, skriva med och låtsas vilja ha er för att det jag egentligen efterfrågar aldrig kommer att bli mitt ändå. Just för att det jag vill ha inte längre finns.
Hug me
J a g ä r i b e h o v a v e n r i k t i g t f e t j ä v l a k r a m i k v ä l l .
A thing called love
Vad trodde jag, egentligen? Saker är precis som de alltid har varit och folk ser mig fortfarande som samma person. Du och jag har ingenting för varandra, och hur mycket jag än vill bekräfta motsatsen så vet jag att det är såhär det är. Att det är såhär det alltid varit och alltid kommer att vara.
Det är bara så jävla svårt att inse att det man behöver mest i hela världen är något som inte behöver en tillbaka. Att ens förflutna alltid kommer att spela en viss roll för framtiden, och att ånger är något man inte vill känna så tydligt som jag för tillfället tvingas göra. Det är så svårt att förstå att inga profilbilder i världen kommer få honom att gilla och att inga blickar eller frenetiska kyssar kan förändra hur det är just nu.
F ö r v a d t r o d d e j a g , e g e n t l i g e n ?
Era finaste citat - del 4 (sista delen)
♥ Glädjs då du snubblar, du slapp just att falla!
♥ Den som vill sjunga hittar alltid en sång
♥ It’s my heart you’re stealing
It’s my heart you take
It’s my heart you’re dealing with
And it’s my heart you’ll break
It’s my heart you’re taking
It’s breaking bit by bit
It’s my heart you’re dealing with
But you don’t know about it
If you’d feel like I feel
And if you’d know what I know
I don’t think you’d ever play me
I know you’d never play me
♥ Stay in my arms if you dare
♥ Fear can hold you prisoner, hope can set you free
♥ Jag är hög nu sen den dagen när du kom, jag är hög nu och kan inte somna om,
och jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång; med dig, med dig, med dig
♥ Get busy living or get busy dying
♥ Now I lay me down to sleep
Pray the Lord my soul to keep
If I die before I wake
Pray the Lord my soul to take
Hush little baby, don't say a word
And never mind that noise you heard
It's just the beasts under your bed
In your closet, in your head
♥ Livet är som en spegel, allt blir vackrare när du ler
♥ There's no shame in being crazy
Och det är ditt eget fel
Stäng. Ute. Sluta. Drömma.
Ingenting. Kommer. Att. Bli. Som. Du. Önskar.
Inte. Den. Här. Gången. Och. Inte. Heller. Nästa.
Skyll. Dig. Själv.
Idiot.
Ingenting. Kommer. Att. Bli. Som. Du. Önskar.
Inte. Den. Här. Gången. Och. Inte. Heller. Nästa.
Skyll. Dig. Själv.
Idiot.
Wonderful world
Jag är så glad, förstår ni. På jobbfronten går det alldeles galant för tillfället då jag i fredags fick agera mingelfotograf på en studentfest och då jag både igår och idag arbetat på mina släktingars fik jag nu extraknäcker lite på. Utöver det så har jag även mitt frilansjobb på lokaltidningen här i närheten, och ja, nu känns det verkligen bra med alltihop!
Dessutom har jag haft det så jäkla roligt den här långhelgen (eller ja, de senaste helgerna) med 18-årsfester, krogen, valborgsfirande och fantastiska vänner! Det är så sällan det mesta känns sådär kanon, och även om det finns mycket att anmärka på här i livet så väljer jag att bortse från de sakerna just nu. De ordnar väl sig med tiden, helt enkelt.
My heart is slowly shattering for you
Världens bästa Ron Pope har släppt världens finaste album med världens finaste låtar. ♥ Det finns inte många artister som väcker den där lusten att bara vilja hetsgråta, men Ronnie är en av de få som gör det i samma skede som han sprider lugn. Och ja, jag är så jävla ledsen över att inte kunna se honom live när han om drygt två veckor besöker Sverige. Så jävla arg på mig själv för att jag inte bor så nära Stockholm att det vore rimligt och så himla besviken över att jag inte riktigt känner att jag har ekonomin på min sida.
I don't want hold you if you want to go,
I'm not going to make you feel love if you don't
I would rather learn what it feels like to burn
than feel nothing at all
I'm not going to make you feel love if you don't
I would rather learn what it feels like to burn
than feel nothing at all
Long distance relationship
Hahahahaha ♥
Videoblogg #1
Här har ni mig och en liten fin förklaring till diverse oklarheter beträffande hur jag är som person! Jag hade ärligt talat inte orken att spela in ännu en gång, så ni får helt enkelt nöja er med en halvkass video som visar hur jag beter mig när jag pratar med en kamera. Lyssna och njut, haha!
[Utan dig]
Men hur roligt man än har
så är varje kväll ett nederlag
utan dig
- H.I
Era finaste citat - del 3
♥ Breathe out, so I can breathe you in
♥ Och jag vet att allt är falskt och bedrägeri,
men det struntar jag i, för vi dansar och du har så mjuka läppar
♥ Slow down you're doing fine
You can't be everything you want to be
Before your time
Although it's so romantic on the borderline tonight (tonight)
Too bad but it's the life you lead
You're so ahead of yourself
That you forgot what you need
Though you can see when you're wrong
You know you can't always see when you're right (you're right)
♥ When life gives you a hundred reasons to cry,
show life that you have a thousand reasons to smile
♥ Ödet är ingen slump; det är ett val
♥ Jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt
och suga liv ur din halspulsåder
♥ A few stolen moments, is all that we shared
♥ Won't you take me by the hand, take me somewhere new
I don't know who you are but I, I'm with you, I'm with you
♥ Sikta mot månen, om du skulle missa landar du bland stjärnorna
♥ En verklig vän är en själ i två kroppar
När saknaden tar över
Jag vill ta tag i dig. Dra med dig någonstans och berätta allt jag inte fick sagt. Jag vill förklara att jag egentligen inte ber om att få vara din, men att jag ändå hoppas på att få tillbaka det som var.
Men jag vet att det inte är som då. Att det aldrig kommer att bli så igen. Jag vet att våra blickar kommer förbli fyllda av mening men aldrig bli annat än bara hastiga ögonkast och flackande ögon.
Jag vet att dagar med dig haft sitt avslut och att jag aldrig igen skulle ha orken att kämpa för min rätt som människa. Men på något konstigt jävla sätt så vill jag tro att det var värt det ändå.
För när saknden tar över har förnuftet inga ord.
KJLKJFÖPKWWQEWJKE;UGWJKJDJL
Brist på lust, vilja och medvind
Jag orkar inte lägga energi på det. Ens försöka sluta tänka på hur vi varit och våga tro att det som komma skall erbjuder något finare. Jag är bara så djävulskt trött på att inte ha någon som dig i mitt liv. Någon som, i positiv bemärkelse, håller mig uppe på nätterna eller som gör mig glad även i de värsta av stunder. Så trött på att spela en roll jag inte trivs med.
Jag skulle vilja säga att vänner räcker till, men ibland så vågar jag inte riktigt tro att man orkar upprätthålla livets gåtor utan någon särskild. Någon alldeles egen. Emellanåt så väger jag diverse beslut mot varandra, och i det här fallet vinner tvåsamhet med stor marginal. Ensamheten har inte längre något att säga till om.
Och om jag bara kunde förklara hur trött jag är på att stiga snett, kyssa armvecken och sluta bry mig, så skulle jag göra det. Jag vill inte vara apatisk; jag vill ju vara levande, och det är så svårt att känna sig som sådan när det borde vara vår, men känns precis som höst både inuti och utanpå. Så svårt att anförtro sig åt ingen alls och så tröttsamt att varje dag stiga upp ur sägen helt utan motivation.
Ge mig bara någonting särskilt. Lusten, viljan och medvinden att orka ta tag i det jag annars inte väljer att prioritera. Ge mig bara någon som får mig känna likt jag gjorde för dig. Någon som inte är du, men som påminner om hur det brukade vara. Som visar hur allting ter sig när man för en gångs skull har tur.
Jag skulle vilja säga att vänner räcker till, men ibland så vågar jag inte riktigt tro att man orkar upprätthålla livets gåtor utan någon särskild. Någon alldeles egen. Emellanåt så väger jag diverse beslut mot varandra, och i det här fallet vinner tvåsamhet med stor marginal. Ensamheten har inte längre något att säga till om.
Och om jag bara kunde förklara hur trött jag är på att stiga snett, kyssa armvecken och sluta bry mig, så skulle jag göra det. Jag vill inte vara apatisk; jag vill ju vara levande, och det är så svårt att känna sig som sådan när det borde vara vår, men känns precis som höst både inuti och utanpå. Så svårt att anförtro sig åt ingen alls och så tröttsamt att varje dag stiga upp ur sägen helt utan motivation.
Ge mig bara någonting särskilt. Lusten, viljan och medvinden att orka ta tag i det jag annars inte väljer att prioritera. Ge mig bara någon som får mig känna likt jag gjorde för dig. Någon som inte är du, men som påminner om hur det brukade vara. Som visar hur allting ter sig när man för en gångs skull har tur.
Era finaste citat - del 2
♥ Själen skulle sakna regnbåge om inga tårar fanns
♥ I am doing the best I can, with everything I am
Don't you know nobody's perfect
♥ Didn't we almost have it all, when love was all we had worth giving
♥ I'm a shooting star leaping through the sky
Like a tiger defying the laws of gravity
I'm a racing car passing by like Lady Godiva
I'm gonna go go go
There's no stopping me
I'm burnin' through the sky yeah
Two hundred degrees
That's why they call me Mister Fahrenheit
I'm trav'ling at the speed of light
I wanna make a supersonic man out of you
♥ All that I'm after is a life full of laughter,
as long as I'm laughing with you
♥ I'll be the water when you get thirsty, baby
When you get drunk, I'll be the wine
♥ Ambitionen tog slut till sist, nu kan du kalla mig the sundance kid
♥ In the end, it's not going to matter how many breaths you took,
but how many moments took your breath away
♥ 'Cause I Hate Goodbyes
I Hate These Tears In My Eyes
I Hate Myself For The Way I Feel
About You Everytime
I've Had Enough
I'm Sick Of Wishing He Was
Around Me Everyday, Everynight
Its Way Too Much
♥ Det är de som inte hör musiken som tror att dansarna är galna
Writing
Jag passar på att tillbringa den sista timmen av min kväll med förberedelser. Tända ljus, nya och gamla dokument, duschad och koncentrerad. Suddar ut, skriver till, tänker.
Imorgon är det dags igen. Ett nationellt prov i det ämne jag förmodligen känner mest press över. Svenska; det språk jag så många gånger fått höra att jag inte ens behöver lägga min själ i för att lyckas, och det ämne jag så många gånger bildat målande beskrivningar ur.
Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte var nervös. Mackorna är bredda, pennorna är vässade och häftet är läst, men jag skulle göra fel om jag sade att jag känner mig förberedd till fullo. Den senaste tiden har mitt skrivande inte varit på topp, men jag har numera förstått att man som skribent är menad att ha toppar och dalar, precis som i det övriga livet. Problemet är bara att de alltid kommer vid fel tillfällen, men imorgon har jag svurit på att verkligen skriva något jag känner mig nöjd med. Får jag inte högsta betyg kan det inte vara hela världen så länge jag bara presterat något som skriker mitt namn, - en text uppbyggd av meningar som verkligen kommer från hjärtat.
M a n k a n j u f a k t i s k t i n t e g ö r a s å m y c k e t m e r .
Career
Jag är så jävla exalterad och nervös på en och samma gång. Den här veckan är redan nu fruktansvärd på många plan, men det är sjuka grejer på väg! Nu m-å-s-t-e jag verkligen tro på mig själv; gör jag inte det så kommer det aldrig att fungera.
All we had written; well, it's been erased
I f u c k i n g h a t e t h i s t o w n
I w a n n a b u r n i t d o w n
I n e v e r f e l t s o c o l d
A n d w h e n I b u r n t h i s t o w n
I h o p e I b u r n i t d o w n
A n d l e a v e m e o n m y o w n
( I d o n ' t w a n n a b e h e r e a n y m o r e )
- The All American Rejects
Era finaste citat - del 1
♥ Utan rädsla finns inget mod
♥ You do everything for me
Protect me from the shadows
You hold me when I'm falling
Chase all the bad dreams away
You hear me when I'm calling you
Wash away my tears
My blood is poisoned, my soul is aching
I'II die for you once more
But once you hurt me and I can't forget the pain
The razorblades inside my soul
Inside my soul
♥ You were given this life because you were strong enough to live it
♥ Jag skulle ge dig
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag, säga så
♥ I bet you wish you had me back
Another chance to get it just like that
The best you ever had
And do you close your eyes with her,
And pretend I'm doing you again
Like only I can
I bet you wish you had me back
♥ Ett fartyg i hamn är tryggt, men det är inte det fartyg är byggda för
♥ And I could have lost myself,
in rough, blue waters in your eyes
and I miss you still
♥ I still find pieces of your presence here
♥ I wish you'd hold me when I turn my back
The less I give the more I get back
Oh your hands can heal, your hands can bruise
I don't have a choice but I still choose you
Oh I don't love you but I always will
♥ I want you to know,
With everything I won't let this go
[Aldrig som inatt]
Och sedan sade jag "Anar du hur jävligt det är att vara sjutton år
och sitta i en buss på väg till en plats man inte vill vara på?
Hur jävligt det är att vara sjutton jävla år när det enda man vill
är att ta sig härifrån?"
Armbågar i sidan och skrålande, berusade halsar i natten.
Smärtande sms, ingen musik och kyla utan dess like.
Ingen förstod och han skrattade.
Så jag viskade åter;
"Bara bort. Jag vill bara bort."
För jag vill ju alltid bara bort,
men jag har aldrig känt det som inatt.
[Livin' on the edge]
NU är jag tillbaka trots ett stort lass provångest (men i samma skede lättnad) över axlarna. Jag har haft fullt upp det senaste; i fredags hade jag lite folk hos mig och igår var vi på 18-årsfest! Jag älskar när man tar sig tiden att ha roligt även om man inte riktigt hinner. Det känns alltid mer levande då (även om det inte artar sig likt man förutspått).
Jag ska lägga ut era fina citat inom kort! Tänka sig att ni vill dela med er till mig; jag blir så glad! Hoppas att ni alla haft den bästa av helger! ♥
Tell me 'bout your quotes
Kan inte ni skriva ett fint citat från någon låttext? Något särskilt som bara känns rätt när ni hör det?
Jag länkar ju ofta till musik där jag citerar låttexterna, och det vore så fint om Ni ville dela med er av någon särskild dikt eller dylikt som betyder mycket för er! Jag passar på att samla ihop dem och göra ett fint inlägg av det där vi allihop kan söka stöd om vi känner något alldeles speciellt men inte själva får ner det i ord.
Glädje, kärlek, sorg, ilska
- Känn er fria att kommentera vad helst ni vill! ♥
[EDIT: Jag har aktiverat en särskild kontroll av kommentarerna, vilket betyder att jag måste godkänna dem innan de publiceras. Kanske gör jag inte detta förrän jag känner att jag fått in några stycken.]
Jag länkar ju ofta till musik där jag citerar låttexterna, och det vore så fint om Ni ville dela med er av någon särskild dikt eller dylikt som betyder mycket för er! Jag passar på att samla ihop dem och göra ett fint inlägg av det där vi allihop kan söka stöd om vi känner något alldeles speciellt men inte själva får ner det i ord.
Glädje, kärlek, sorg, ilska
- Känn er fria att kommentera vad helst ni vill! ♥
[EDIT: Jag har aktiverat en särskild kontroll av kommentarerna, vilket betyder att jag måste godkänna dem innan de publiceras. Kanske gör jag inte detta förrän jag känner att jag fått in några stycken.]
Om proportionalitetskonstanter och så
Jag känner mig så otroligt upptagen med skolan framöver. Det händer så mycket att man inte ens vågar ta nästa steg i rädsla för att ramla ihop. (Men-jag-ska-fan-fixa-det-nu. Annars-jävlar.)
Ikväll har jag pluggat matte; mitt hatämne #1 (som för en gångs skull känts lite bättre). Dessutom har jag utvecklat mitt ordförråd med ett längre ord än Nationalencyklopedin. För ja, visst var det alltid det man påstod sig kunna när man var liten? Hur som haver så är det fina ordet proportionalitetskonstanter. Jag kände att jag var tvungen att dela med mig! Är det inte glädjespridande, så säg? ;)
So many memories
Så jävla trött på alla minnen
På att inte kunna prata med dig
På att inte få vara din
På att sakna
Don't wanna feel
Tom och fylld, trött och pigg, samt glad och ledsen på en och samma gång. Jag är så fruktansvärt utmattad i samma skede som jag är full av liv och eufori. Det är så jobbigt det där med känslor, inte sant? Man vet ju aldrig vad man själv (eller vad andra) vill och det gör att det i det stora hela blir ett virrvarr av alltihop. En balansgång där ett enda litet snedsteg kan leda till något så mycket större. Till ett avslut på något bra eller en början till något sämre.
J a g v i l l i n t e k ä n n a e f t e r .
[Till alla tveksamma tjejer därute]
Han kommer aldrig att vara värd dig. Du vill tro det, men det är inte rätt den här gången heller. Han kommer att behandla dig precis som mitt förflutna trasade sönder mig. Han kommer att använda dig som en sköld, något att skydda sig med när ingen annan finns, och han kommer att göra det bra.
Han kommer att kyssa dig. Svära på att du är en fantastisk och självständig kvinna, för att sedan lämna dig likt jag blev lämnad. Han kommer att ta sig friheten att agera som han helst känner för och han kommer att berätta saker han påstår sig aldrig tidigare sagt till någon annan. Han kommer att få dig på fall.
Jag vill inte förstöra något, men vi båda vet att det är så den här gången. Att han är ännu en bad boy du försöker omvända och att det inte kommer att gå. Vi vet båda att hans ego är alldeles för utvecklat för att du ska rå dig på det och att det han säger till dig ofta är något han använt sig av tidigare. Vi vet att du är värd någon som behandlar dig för den fantastiska människa du är. Någon som inte skyller ifrån sig eller kastar pärlor åt svin. Sömnlösa nätter är inget du förtjänar; inte heller alla dessa tvetydiga beteenden. Jag säger inte att det alltid är såhär, men den här gången så vet vi båda att det är så. Att det inte för alla pengar i världen är värt det. Värt dig.
[Jag har inget mer än mina tankar]
Helt jävla beroende av den här låten. Den säger så mycket beträffande mitt humör just nu.
Jag har svårt att delge er så mycket mer än musik och olika typer av citat för tillfället. Mitt huvud är till bredden fyllt av tankar jag än så länge inte kan dela med mig av. Det som är skört och trasar sönder vid minsta beröring, ni vet. Jag räknar med (och hoppas på) att ni alla står ut med mig ändå. Ni är så dåliga på att visa att ni faktiskt tittar in här.
[So damn true]
Unless it's mad, passionate and extraordinary love; it's a waste of your time.
There are too many mediocre things in life. - Love shouldn't be one of them.
Days like this I want to drive away
Into the one who broke your heart
Sex and the city - En kvinnas vägledare här i livet.
Show me love
[ C o l l a g e : M e - P i c t u r e s : T u m b l r ]
Jag kan inte tro på något jag inte sett. Något jag inte på riktigt fått besvarat en längre tid eller ens något jag trodde att jag hade för en stund. Det är så mycket lättare att istället tänka allt som negativt tills någon bevisar motsatsen. Tills någon lyfter fram det fina i en känsla man bara hört om men inte riktigt vågar tro existerar.
Innan dess så kan jag bara se vad jag kände då i jämförelse med hur jag känner nu.
Se att skillnaden är markant och sluta hoppas på att få känna det igen.
[Snedsteg]
Jag tänkte på dig idag. Uppgiven, trött och arg satte jag upp fötterna i sätet av bussen och så helt plötsligt fanns du i min tanke lika självklart som att du aldrig rört dig därifrån. Det är inte samma sak längre. Mina skor är smutsiga, jag har axellångt hår och jag har lättare att gråta okontrollerat, men idag hade jag svårt att klicka bort den musik som påminner om dig, eller att ens låta bli att använda den där parfymen. Jag vet inte varför, men det kändes så rätt. Även när jag vet att det var fel så kändes det rätt.
Det är så hemskt när du gör dig påmind likt idag. Så befängt att man snubblar till när någon säger ditt namn och så hjärteskärande när man ser någon som ser nästan likadan ut på håll. Jag tror att jag testar min egen förmåga. Att jag undermedvetet försöker bortse från alltihop och byta till en helt annan låt, tröja eller parfym. Ibland klarar jag mig bra och ibland snäppet sämre. Men jag mår bra, det gör jag. Jag råkar bara kliva snett när jag är ledsen.
SALIGHET
VET NI? VET NI? VET NI? VET NI?!?!?!!?!? GAVIN KOMMER TILL SVERIGE IGEN I SOMMAR.
JAG TROR ATT JAG KISSAR PÅ MIG AV LYCKA. JAG MÅÅÅÅÅÅÅÅÅSTE GÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ (OCH FÖRSÖKA KRAMA HONOM LITE DEN HÄR GÅNGEN)! Att hålla hans hand är inte riktigt nog! :):):):):):):)
♥ ♥ ♥ ♥
Fina dagar
Onsdagar är allt bra fina när man äter pizza och spelar Alfapet med några vänner.
Den ultimata lyxen i vardagen (om man bortser från att motståndarna fuskade)!
Hoppas att ni mår fint!
Hundra år av ensamhet
If only for tonight
Yeah, I could dig myself a grave
But even six feet down I know
I'll be found feeling this way
Fight without no energy
Jag har ingen ro alls till att göra det jag ska. Jag har för mycket annat att tänka på och reda ut och tröttheten sprider sig överallt i samband med förkylningen. Efter en veckas ledighet är det så svårt att komma tillbaka i samma spår. Så svårt att ta tag i alla måsten och ge fan i vad det är man känner för att göra då ångesten inte ens försvinner när man är ledig.
Kan man inte bara få slippa tänka någon gång? Bara få skita i allt och leva sitt liv utan en massa måsten?
If I could turn back time
[Foto: en kompis]
Världens finaste kväll; världens finaste Gavin. På skakiga ben och med ett leende större än någonsin så stod jag där tillsammans med mina vänner. Längst fram med bara två meters avstånd till den finaste av artister. Avståndet blev successivt mindre, han kramade våra händer och han såg rakt in i våra ögon samtidigt som han sjöng den helt magiska We belong together. Allt som varit jobbigt veckorna innan var som bortblåst av den fantastiska show han bjöd på och alla minnen som var begravna i hans låtar spolades bort i takt med att tårarna flödade längs mina kinder. Jag har utan tvekan aldrig mått så bra som jag gjorde den kvällen, och jag har utan tvekan aldrig känt samma befrielse.
T ä n k o m m a n b a r a k u n d e v r i d a t i l l b a k a t i d e n .
Världens finaste kväll; världens finaste Gavin. På skakiga ben och med ett leende större än någonsin så stod jag där tillsammans med mina vänner. Längst fram med bara två meters avstånd till den finaste av artister. Avståndet blev successivt mindre, han kramade våra händer och han såg rakt in i våra ögon samtidigt som han sjöng den helt magiska We belong together. Allt som varit jobbigt veckorna innan var som bortblåst av den fantastiska show han bjöd på och alla minnen som var begravna i hans låtar spolades bort i takt med att tårarna flödade längs mina kinder. Jag har utan tvekan aldrig mått så bra som jag gjorde den kvällen, och jag har utan tvekan aldrig känt samma befrielse.
T ä n k o m m a n b a r a k u n d e v r i d a t i l l b a k a t i d e n .
[Om självbild och att göra rätt]
Jag har tänkt på det där med att sticka ut. Varför det är så viktigt att synas, höras och visa upp sig för andra. Jag har försökt förstå varför människor lägger sin själ i att bry sig om vad andra tycker (även om jag förstår att man inför vissa vill vara något extra). Jag kan inte greppa varför en del saker anses vara pinsamma eller på något sätt jobbiga att göra för att ANDRA MÄNNISKOR emellanåt kommer att tycka motsatsen. I det långa loppet borde väl inte andras åsikter spela någon särskild roll?
Man ska lyssna på sina närmsta, ta till sig det de säger, MEN alltid agera efter vad man själv känner är rätt. Man kan inte vara alla till lags och det måste man kunna acceptera så länge man är mogen nog att förstå att det är ens egna handlingar som faktiskt räknas.
Lev livet och må bra. Gör ingenting du känner är halvhjärtat och satsa högt om du vill vinna stort. Vad andra tycker har inte den minsta relevans så länge det inte är vad de som känner dig säger. Och vad det beträffar; ta åt dig men handla efter eget behag. Då kommer det att bli hur bra som helst även om människor någon gång kommer att ställa sig emot dig och dina åsikter. Det allra viktigaste är att du är nöjd och att du gör det du vill göra. Gör du det så gör du rätt.
[Leva med det]
"Jag har lovat och glömt,
förlåtit, fördömt
- För sent för att ångra
men tid nog att tänka om
och leva med det."
förlåtit, fördömt
- För sent för att ångra
men tid nog att tänka om
och leva med det."
[Nobody's gonna do like I for you]
Hold me like you never could,
I'll hold you like I said I would
Air or light won't breathe nor shine between
With your feather lips, yeah you fly away
Well I hope they come back down someday, 'cause
Nobody's gonna try for you
Nobody's gonna do like I for you
+ Happy easter, buddies +
Glad påsk, godingar!
Lova mig nu att ha det riktigt jäkla kul idag!
Vilse
Har ni någon gång behövt något ni inte vill ha?
Jag orkar inte tänka
Varför kan vi inte bara
låta allt vara
precis som det är?
Fest hos Hannie
Igår skulle jag vara duktig och plugga hela kvällen, men allting blir inte alltid som man tänkt sig. Jag samlade istället ihop ett knippe goa människor och hade fest. Problemet är att jag får ångra det idag då jag har äckligt mycket att hinna med, men ibland får man fan bara släppa allting och ha roligt! Det var ju lyckat och lika helgalet som alltid så ja, inga missöden förutom fimpar och snusrester på golvet. Tack än en gång, allihop! Det här borde man göra varje torsdag.
Jag gav aldrig upp
I förrgår vad jag jättearg och ledsen. Ingenting gick som jag ville att det skulle gå och hela dagen var bara skit. Jag funderade på att ge upp och bara skita i allt. Körkortet kändes långt borta och jag var inte pepp på en onsdag fylld av aktivitet från 05.30-20.00 innan jag skulle vara hemma.
MEN ni vet lyckan som sprider sig i kroppen när man inte ger upp och senare får sin utdelning? Precis denna lycka gjorde sig påmind igår. Jag har nu efter tre dagar intensiv körteori och körning insett att jag faktiskt kommer att ta körkort någon gång. Dessutom har jag också förstått (och fått höra) att jag fotograferar bra och att det därmed kommer att bli lite vanligare på lokaltidningen jag jobbar på.
Idag ska jag fota ännu ett nummer, ikväll kommer min bror hem och påsken är planerad att bli minst lika bra som förra helgen. Ja, idag är jag så jävla glad, förstår ni. Och vet ni varför?!
Jag gav aldrig upp.
Varför ska du kasta pärlor åt svin?
Jag är nog sämst i hela världen på att se skillnad på människor som vill mig väl och de som inte gör det. Jag har varit sämre tidigare i mitt liv, men jag är fortfarande inte helt befriad från samhällets många idioter. Det är så lätt att bli utnyttjad när man är en svag själ. Så lätt att bli spelad på om man inte alltid har mod nog att stå upp för att man är värd så mycket mer. Men vet ni vad? Jag har börjat tänka efter nu, och det är dags att ni också gör det.
Det finns så många olika människor här i världen som försöker få in en på dåliga vägar. Kanske tycker de själva att den omtalade vägen också är rätt val, eller så kan man leva efter principen att alla dessa personligheter är idioter. Jag vet inte vad som är korrekt, men jag vet att det finns så otroligt många fler i dagens samhälle som kastar pärlor åt svin. Jag vet att det finns fler än jag som ägnar mer tid åt de som inte förtjänar det än åt de som behöver en.
Lova mig en sak nu. Han må vara bad boy, men pratar han med dig enbart för att själv få ut något av det så är han inte värd det. Inga undantag godtas på det här planet. Jag vet själv att jag många gånger betett mig som en idiot genom att välja helt felaktiga vägar, men såhär med facit i hand kan jag inte säga mycket mer än att inga svin här i världen har gjort sig förtjänta av ens uppmärksamhet om de inte på allra bästa sätt kan värna om den.
Inte-en-enda.
Kom ihåg det.
[You will find the one]
Glöm aldrig bort mig eller min blogg
Hoppas inte att ni glömt bort att det går att följa Utanlikhet på Facebook och Bloglovin'!
Det allra bästa är ju förstås när ni fina bloggare tipsar om mig och att ni gillar det jag skriver, men vill ni vara lite mer uppdaterade så klicka antingen på bilden till vänster eller den till höger (beroende på vad ni eftersträvar).
Det är för er skull som jag flera nätter i veckan sitter uppe och offrar min egen sömn.
För er skull som jag skriver saker och peppande ord och för er som jag verkligen vill nå högre! Jag är så glad om jag bara kan hjälpa en enda, men lyckligare när det jag skriver når ut till fler.
Och än en gång; tack för alla fina ord som öser över mig dagligen.
Ni är bäst. ♥
It won't do you any good
I want you
I need you
But there ain't no way
I'm ever gonna love you
Now don't be sad;
'Cause two out of three ain't bad
I need you
But there ain't no way
I'm ever gonna love you
Now don't be sad;
'Cause two out of three ain't bad
'Cause you had a bad day
Jag intalar mig själv att dåliga dagar är något man får ha. Man får vara skitförbannad på allt och alla, köpa kebab fast att man tycker att man är tjock, sova bort hela kvällen även om man har miljoner saker att göra och ja, enbart sura och gråta på bussen hem.
Man är ju bara människa, inte sant?
Fuck you
[GIF MADE BY ME]
Till den som kämpar
Jag vet att livet är svårt. Att humör kan gå från eufori till nedstämdhet på en sekund. Jag vet att partners sviker, att vänner byter riktning, att stämningen inom familjen inte alltid är bra och att en ganska vanlig dag för många är något helt annat för en själv.
Men jag vet också att mycket handlar om hur man väljer att se på saker. Kanske blir det bättre om man sätter sig själv i första rummet och låter vänners eller respektive pojk- eller flickvänners plötsliga frånvaro ses som deras förlust. Kanske är det skillnad om man bestämmer sig för att verkligen ta sig längre bort än gatorna man strövat på som barn och kanske blir det annorlunda om en ganska vanlig skitdag inte tas så seriöst i det långa loppet.
Man kan inte alltid må bra och ibland tar det lång tid innan saker och ting ordnar upp sig. Vad som är viktigt är inte att lägga energi på att undra NÄR det blir bättre, utan att faktiskt tro på att det ens KOMMER ATT INTRÄFFA. Allt går inte på en dag eller över en natt, och kanske är det för en gångs skull inte i ens egen del som problemet ligger. Men jag tänker som så att man med hjälp av sin inställning kan förändra så mycket mer än det som ögat väljer att stirra sig blind på. Och att man också är värd så mycket mer än man tycks tro sig vara.
♥ ♥ ♥
Men jag kommer inte längre utan din hjälp
FANTASTISKT. MAGISKT. VACKERT.
Är du lönsam i din nakenhet, dina blåmärken och valkar?
Du har gåshud för du fryser; är det här det bästa livet hade att ge?
Hur långt man än har kommit - är det alltid längre kvar
(...)
Vi har väntat här i regnet på någonting som inte händer,
och som aldrig kommer att hända
Det är bara en vag känsla
av att någonting gått förlorat
Att vi slösat vår bästa tid på missunnsamhet
Längre har vi inte kommit
De 999 saker jag aldrig skulle göra;
De vägs upp av 999 värre saker jag gjort
Oh, this is the start of something good
Don't you agree?
Don't you let me go, let me go
Det är när löven virvlar runt i staden som vi för första gången träffas. Dina ögon fäster generat sin blick på mig och dina händer söker kontakt med mina under bordet. Du har på dig jeans. Blå jeans och en skjorta som väcker uppmärksamhet. Ditt hår är väl preparerat och du luktar svagt av herrparfym.
Det är när jag precis bestämt mig för att bli självständig som du kommer in i mitt liv. Nätter skulle komma att bli längre med dig i tanken parallellt med att tiden skulle komma att gå för fort. Vi letar båda efter något värt att behålla. Någon att hålla av och en famn att finna förtröstan i. Vi vill ha samma sak och vet inte att en blixtsnabb kyss i novemberkyla kan vara så storslagen. Att den kan innefatta allt vi önskat äga.
Vi är bara två desperata tonåringar som söker efter varandra utan att se. Två så patetiska själar i hopp om att hitta någon likadan att vi passerar förbi något som skulle kunna bli bra. Något fint och något så mycket bättre än de historier vi tidigare författat. Och jag vet inte varför, men det slår mig dagligen att något så vackert kan vara så delat även om två par händer trevar efter varandra under ett ekbord. Det slår mig dagligen att aldrig sluta kämpa för något vars mål är diffust. En gång var en gång för mycket.
[Lyckad lördag]
Hahaha, vilken jävla kväll det var igår ändå. Jag träffade på en lärarstudent vi haft några veckor, slog till en kille rakt i ansiktet, skrattade lite för mycket, tog goa bilder, firade killen som fyllde år med påsklilja i kruka, pratade verkligen med allt och alla, hånglade lite med mina kompisar, pratade spanska och... Nej, vi låter resten vara osagt, men fan vad härligt det är när man har roligt! :}
Hoppas att ni haft en fin helg, ni också! Imorgon tar påsklovet sin början.
Matproblem när man är ensam
Jag hatar när man är ensam hemma och inte vet vad man ska äta.
Jag menar... Cheesecake eller glass?
[Ny design]
Här har jag nu suttit i ett antal timmar och försökt rätta till diverse småsaker med min design. Jag har andrat headern, valt att bredda hela bloggen då man kommer att få ut mer från mina bilder samt bytt typsnitt på (och centrerat) rubrikerna till inläggen. Fy fabian vad trött man blir på bloggdesign emellanåt!
Vad tycker ni? Blev det fint?
Edit: Med tanke på att jag ändrat bredden på bloggen är inte bilderna långt bak i arkivet särskilt fina. Jag orkar inte ändra bredden på varje bild i alla inlägg, men jag har suttit med de som finns på förstasidan!
Förstör inte min musik!
Finns det inte en bitterljuv känsla när radion börjar spela den musik man titulerat som sin egen? I flera dagar har jag hört den fantastiska Somebody that I used to know (låten ni alla borde veta att jag älskar) och det är så himla irriterande. Man blir ju hur glad som helst när den kommer på radion, men man kan ju inte låta bli att tjura över att de kommer spela sönder sådan fin musik?!
Hur tänker ni?
Något lika trasigt som du och jag
"Det finns hål i allting; i de väggar vi reste omkring oss, små hål; det är där lite ljus slinker in
Perfektion; släta ytor är inget för mig: Ge mig fel; Ge mig något lika trasigt som du och jag."
KENT KENT KENT KENT. ♥
A new day has come
Har inte ni saknat något så mycket att det känns som om ni kommer att gå av? Behövt något ni inte kan få och bett om något ni aldrig igen kan söka stöd i? Jag mår bra, det gör jag, men jag tänker så mycket på tider som inte kommer att komma tillbaka. På våra galna äventyr, hans mörka ögon och gamla vänners jargong.
Så mycket har förändrats, och även om jag personligen hatar rutiner så finns det något där inuti som etsar sig fast i mitt minne och gör att jag vill ha det så varje dag. Kanske är det alla platser vi besökt, alla äventyr vi bemästrat eller alla kvarlevor som känns. Men känns, det vet jag att det gör. För jag har aldrig längtat tillbaka till något så som jag längtar tillbaka till oss. Till det som varit men som inte kan bli.
[Något som tar mig någonstans]
Jag behöver spänning. Någon som vill hångla och hitta på roliga saker. Jag är inte ute efter att gifta mig, skaffa barn och bli seriös; jag är enbart snart 18 år fyllda och jag vill få ut det bästa av livet. Träffa människor jag tycker om och ha någon speciell att spendera alla de där tråkiga dagarna med. Någon att krama som kramar mig tillbaka, och någon som tycker om att skratta med mig.
Det behöver inte vara något särskilt; bara något.
Var jag så fel?
Någon borde byta stad,
för nu kommer allt tillbaks
Allt som var du och jag
Jag skämtar om de platser du och jag sågs på, jag spelar arg när du möter min blick och jag verkar utåt sett inte vilja ha något med dig att göra. Men-så-är-inte-fallet. Sanningen är den att det hugger till när jag så väl kan relatera till det som hände när jag ser de platser vi vistats på. Att det gör ont när jag i detalj kan känna allting rivas upp och minnen pulsera ut ur såren. Jag blir glad när vi möter varandras blickar och jag vill mer än gärna få kontakt igen. Jag vill att allt ska vara som det var då och jag tänker mycket på hur det vore om det fortfarande var så vi hade förhållit oss till varandra.
Men ibland är ingenting som man vill. Ibland är det bara precis tvärtom.
'I' and 'love' and 'you'
Säg vad du vill. Berätta för dina vänner att jag förstört dig och svär på att aldrig mer prata med mig igen. Sparka hårt i gruset och spotta efter dig när du går. Gör vad du vill och gör det med ilska.
Men glöm inte att jag var en av de få som såg dig. Att jag försökte men att jag inte hade orken. Glöm inte bort att jag berättade för mina vänner hur du trasade sönder mig eller hur jag svor på att aldrig prata med dig igen. Om du inte visste så var det dig jag tänkte på när jag sparkade i gruset och efter att jag kysst dig som jag spottade när jag gick. Men jag ville ju så gärna ha dig.
Vi vet båda att det tär på oss att tänka tillbaka. Att vi som spelpjäser föll omkull innan vi nått vårt mål och att det fallet framkallade stötar långt där inne. Jag ser på din bleka fasad att något i dig vill se bort när våra blickar möts, och även om jag vet att du är mer arg än ledsen, så vet jag också att det någonstans där inne fortfarande hugger till. Kanske känns det lika jobbigt som när jag varje morgon sparkar i gruset och spottar mönster i den mörkgråa asfalten. Lika jobbigt som att varje dag är en längre dag utan dig och lika svårt som att jag inte kan hjälpa att jag än idag saknar det vi för så längesedan hade.
Turn off the lights in here, baby
Mysfaktor 12 på en skala 1-10 kombinerad med glädje som bubblar i hela kroppen. Tillsammans med choklad och ett block fyllt av sneda bokstäver känner jag nervositet inför en morgondag fylld av spänning. Det doftar svagt av stearin och musik så bra att man näst intill blir tokig spelas så högt att det gör ont i öronen.
Ibland ska man ju få vara sådär töntigt glad. Faktiskt.
Living out our dreams
Lycka är att (om så bara för en stund) skjuta ifrån sig plugget och cykla iväg. 1,6 mil bort med den bästa av vänner; pizza, glass och en massa prat om allt och ingenting. Som om man aldrig pratat tidigare och som om man alltid känt varandra på en och samma gång.
Lycka är att för första gången på länge låta sig själv andas.
Fina Mathilda. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig.
Lycka är att för första gången på länge låta sig själv andas.
Fina Mathilda. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig.
Ibland känns det lite extra
Idag saknar jag gamla tider. Det som fick mig att känna mig levande och de dagar allting var ett äventyr. Jag vill ha tillbaka dig; er; oss. Det fina i livet och de stunder jag för alltid kommer att finna oersättliga.
Problemet är bara att det verkligen inte går.
Problemet är bara att det verkligen inte går.
När jakten är viktigare än målet
"Okej, det har gått tio minuter. Kan jag skriva att det var trevligt; att jag vill att vi ska ses igen? Ska jag skriva en blinkis? Ett hjärta? Puss, kanske? Nej, jag väntar; han får höra av sig och jag ska vara lite svår. Nej, jag skickar. Ja, det gör jag. Jag vill ju skicka och då tänker jag banne mig göra det för att jag kan."
Är ni som jag? Alltid lite för angelägen; lite för på och lite för arrangerad? Det är jobbigt när man vill så mycket och man lever ut det fast man egentligen inte ska. När man ser vilka effekter det får och hur den man tycker om backar allt längre bort. Men visst är det konstigt egentligen? Konstigt att det snarare något negativt än något positivt när man verkligen visar hur mycket man tycker om någon.
Man ska alltid vara lagom. Man ska tydligen inte göra det man tycker känns bra ifall det inte följer alla de normer vi satt upp i dagens samhälle. Jag kan inte komma på något som är mer motsägelsefullt än att man handlar efter något man "måste" göra när man verkligen vill något helt annat. Är det inte jävligt konstigt, det där?
Jag har börjat tänka på det alltmer och det är ju verkligen sjukt. Vi är så rädda för att vara omtyckta att vi stöter bort de som vill ha oss, och istället tvingar de som inte är intresserade att visa sitt fulla intresse. Vi är så beroende av jakten att vi sorterar undan det som verkligen är det fina hos människor. Så beroende att vi väljer bort det vi egentligen behövt hela tiden. Och än en gång, så måste jag se mig som fullständigt chanslös, för jag har verkligen ingen aning om varför vi beter oss som vi gör.
Har ni?
