Mitt 2009
Januari - Jag hade precis som varje år tillbaka tagit till löftet att bli en människa som inte tog så hårt på allt och som trots omständigheter kunde hålla sig glad. Det spårade ur och utvecklades istället till en mörk månad som jag minns var fylld av väldigt mycket tankar. Möjligen alldeles för många. Den nyligen uppstartade bloggen blev min tillflykt om det var jobbigt, även om jag aldrig riktigt kunde skriva tankarna så utförligt som jag kanske helst velat göra.
Februari - Jag insåg vilka otroliga vänner jag faktiskt fortfarande hade tillgång till trots mitt dåliga vinterhumör. Avund på det jag aldrig ägde fick mig se ner på de människor som faktiskt hade det jag länge velat äga. Hela månaden gick ut på att trotsa alla regler jag borde följt och att motarbeta det jag borde tagit till mig. Jag hatade tisdagarna för att mamma tvingade mig till konfan och spenderade istället varje lektion sovandes i de slitna blå sofforna.
Mars - Jag minns inte så mycket av den här månaden förutom att jag redan då var väldigt skoltrött. Var det än fanns att göra, bortprioriterade jag allting som hade med skolan att göra. Jag antog att det skulle kunna bearbetas senare. En av, enligt Erik, skolans bästa bildanalyser lämnades in och betygsattes som ett solklart MVG. Jag vägrade släppa tankarna på den jag tyckte om eftersom han vägrade släppa tankarna på mig. En månad fylld av förvirring.
April - En oplanerad valborgsnatt ute i skogen fick mig förstå att jag faktiskt kunde göra det jag ville med lite hjälp av goda råd och vänner fast beslutna att stå kvar vid min sida. Mardömmar kom för mig och med hjälp av sjuka bekräftelser på det hela övervägde jag att strunta i alla normer och bara gå emot samhället helt. Kanske hade jag aldrig styrkan eftersom jag inte vågade göra annat än stilla stå kvar på samma plats som jag gjort de tidigare månaderna.
Maj - Konfirmationslägret fick känslorna att svalla och under de dagar vi var där vägrade jag sova. Det gick bara inte. Panikkänslor växte som ogräs inombords. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Pendlandet mellan vilka som var äkta vänner och falska hade en hårfin skillnad. Jag kände mig dum, om det är det minsta sättet man kan uttrycka sig på.
Juni - Med svårigheter att släppa det jag faktiskt haft närmast hjärtat det senaste året blev början av juni mest illustrerat som en tjock dimma, svår att ta sig igenom. Terminen led mot sitt slut och med mina betyg och ett stipendie som vinnare av skolans novelltävling gick jag ur åttan med ett stort leende på läpparna. Midsommar närmade sig och tillbringades med människor jag kanske i framtiden skulle tycka både mer och mindre om. Jag minns att jag tyckte allting var väldigt härligt.
Juli - Med ett långt sommarlov framför sig och Liseberg tillsammans med de två vänner som då stod och fortfarande står mig närmast gav mig kicken att ta vara på allt det jag hade och inte sukta efter det jag inte hade tillgång till. Jag lovade mig själv att leva på det länge och med nyligen femton år fyllda kunde ingenting ta ifrån mig den känslan som värmde själen.
Augusti - Jag släppte något som jag kanske än idag skulle valt att hålla fast vid. En väldigt växlande månad, med humör som valt att åka berg&dalbana. Jag försökte att undvika sanningen, trots att den var påtaglig och alldeles för tjock för att kunna se igenom. Jag träffade en människa jag senare skulle tycka väldigt mycket om. En människa som precis som många andra skulle få mitt självförtroende att hamna i botten.
September - Det var här någonstans jag insåg att förtal och lögner faktiskt inte passade in i min vardag och att jag inte orkade hantera människor som vägrade sammarbeta. Det var då jag bröt upp med en av mina närmsta vänner eftersom jag insåg hur jobbigt det skulle bli att vara så olika som vi egentligen visade oss vara. Mycket mer än att jag i övrigt var glad, minns jag inte av den här månaden.
Oktober - Den månad som kanske mest skulle handla om längtan till kärlek. Den månaden jag varje dag fastnade framför romantiska komedier. Skratten blev min vardag och jag insåg att livet skulle bli jobbigt att leva om man aldrig riktigt lyckades vara lycklig fullt ut. Det var här någonstans jag slet mig loss från det grepp som en enda människa alldeles för länge låtit mig vara fast i, och istället oerfaren balanserade på lyckan.
November - Då rutinerna sakta hann växa mot olika dagar med olika moment. Jag behövde förändring och det visste jag att jag skulle få om jag bara valde att släppa den bördan som tidigare under året vilat på mina axlar. Praktiken på göteborgsposten förändrade månaden markant. Jag fattade vad det var jag verkligen vill göra av mitt liv.
December - Månaden jag förstod, den månad mina ögon kanske för första gången öppnades på riktigt. Jag sjöng inför hela skolan som ett bevis på att jag faktiskt kan övervinna mig själv emellanåt och som en bekräftelse på hur mitt nya självförtroende skulle ta sin början. En underbar jul och en perfekt nyårsnatt kunde inte gett mig bättre inställning mot ett ännu bättre år än det föregående.