Utanlikhet

Det har varit några tunga veckor.  Igen. Jag gräver mig allt djupare i tvivel och hopplöshet. Andras lycka sticker mig i ögonen, främst för att jag inte kan ta del av den som jag brukar. Både ur ett vänskapligt perspektiv, såväl som till förmån för mina egna bedrifter (eller snarare bristen på dem).

 

Nej, jag har det inte så bra. Texten som jag skrev till reumatikerförbundet ägnades inte någon vidare uppmärksamhet. Jag försöker tänka att det ligger till grund för att jag faller utanför deras efterfrågan. Vi är knappast säkra på att mitt tillstånd är reumatiskt, och därför är inte jag rätt person att vinna. Jag skrev en annan text i höstas, som inte heller den blev publicerad. Kanske är det inte meningen, trots allt.

 

Resan till New York blir inte av eftersom läkaren är orolig för mitt tillstånd (som förvisso är stabilt men inte optimalt). Nu har jag fått operationstid den 23 februari, vilket i sin tur gör att jag eventuellt går miste om två spelningar som jag verkligen sett fram emot. Som om det inte vore nog så flyttar Tove till Sverige idag. Min fina, fina Tove. Som jag kommer att sakna henne.

 

Man kan ju fundera över vad jag gjort för att förtjäna all motgång. Det blir knappast lättare att tänka så. Men lätt har det inte varit, och enklare lär det inte bli än på ett tag. Nu måste jag förbereda mig mentalt inför den öppna lungbiopsin. Jag kan inte direkt säga att jag längtar.