Varför är inte du i NYC?
Magnus är alltså i New York. Det är en resa som vi bokade tillsammans med hans pappa i november någon gång. Främst i syftet att komma bort. Rehabilitera och se fram emot någonting efter all sjukhusvistelse. Vi har längtat och väntat, helt tills dess att läkaren rådde mig att stanna hemma i Oslo. Jag har trappat ner i mediciner och väntar nu på en öppen lungbiopsi. Datumet för den är nästa fredag, vilket är samma dag som vi skulle flugit tillbaka till Oslo från USA.
Det har varit många tankar fram och tillbaka, men till slut tjatade jag på Magnus om att åka ändå. Han behöver lite tid att andas genom allt som händer. Det är självklart inte särskilt kul att vara den som blir kvar i Oslo, men så är det bara. Han åkte i tisdags, och även om jag unnar honom allt så är det ledsamt att ligga här.
Hur som helst så nyttjade jag hans sista dag innan avresa. Jag städade hans lägenhet, tvättade hans kläder och lagade lasagne till honom. Det enda han behövde göra var att hämta min resväska hos mig, eftersom han skulle låna den. När jag kom hem dagen efter så möttes jag bland annat av det här:
Som om inte det räckte så fick jag godis, ännu en bukett med röda rosor och ett handskrivet meddelande. Här försäkrade han sig om att all denna uppståndelse inte berodde på alla hjärtans dag. Den här gesten var för att jag "gör så mycket för honom" och att han "fick en chans och tog den". Nu har jag någonting att se på när han är borta. Jag som brukar säga att jag är den romantiska av oss... <3