Trassel
Jag tänker sitta inne idag. Se det som ett hot.
Solen tycks ha kommit för att stanna. För första gången på länge blir jag påmind om sommaren. Hur den fullkomligt etsar sig fast och flyttar in i det annars ekande bröstet. Jag blir som ett barn igen. Vi sticker våra huvuden ur bilfönstren. Som små hundar i den värmande vinden.
Men idag ska jag sitta inne. Bara för att jag vill. För att påminna mig själv om hur jag lagt ambitionerna åt sidan i det sista. Jag har ju slutat tänka utefter mina egna principer. Som att jag plötsligt handlar om allt annat än mig själv.
Och för att inte låta som en förskönad klyscha så är det ju som så det har varit. Inte alltid, naturligtvis. Förvisso så är den Hanna jag en gång var inte heller den jag vill vara. Men ibland så bara måste man. Man måste ta sig lite tid.