830
Genom vibrationen av mitt eget inferno letar sig någon annans svärta in. Personen bakom, iförd stor huvtröja. Som om han försöker dölja någonting. Allt det mörker som går att urskilja genom hans eviga suckande. Om man bara lyssnar tilräckligt noga.
Jag har en mönstrad blus. Verkar skenhelig och blomstande i jämförelse med honom. Jag vet att han är ledsen. Ett samtal med någon som tycks stå honom nära vittnar om det. Om han bara gav sig till känna, så hade mina plötsliga impulser riktat sig dit. Jag har aldrig tidigare känt mig så manad att ta en främmande människas hand. Bara hålla den, för att själv undgå att känna mig så liten.