Den här bloggen startade jag den 10 januari 2009. Det har varit flera år fyllda av tårar såväl som glädje, men nu är det över. Jag har inte längre samma intresse och jag har märkt att en blogg till brädden fylld av känslor inte är till min fördel.
Jag kommer inte att ta bort Utanlikhet, men det blir tyvärr inte mycket mer till avslut än såhär. Att skriva har alltid varit en stor del av mig, men jag mår inte bra av att älta det gamla och i samma skede förstöra det nya. Det här är något jag tänkt på länge, men det är först nu som det verkligen blir såhär. Jag är ledsen över att säga det, men jag har verkligen tappat allt... Och varför göra något om man ändå inte kan göra det äkta?
Hanna N
Nej nej, världen behöver lite ärlighet. Din blogg är den finaste bloggen som finns... Så himla synd - men man ska göra det som känns rätt för en själv. Hoppas du kommer tillbaka <3
Svar:
utanlikhet
Michaela
NEJ! vad tråkigt att höra, älskar ju att läsa din blogg. vad ska jag nu läsa? pusss
Svar:
utanlikhet
emmaaaaaa
det är inte utan en sorgsen klump som jag läser detta, hanna!!! men ändå modigt av dig att gå vidare. jag antar att vi ses ute nån gång! :) massa kramar
Svar:
utanlikhet
Lisa
Fy vad ledsen jag blir! Jag som alltid har beundrat ditt sätt att skriva, dina texter är underbara och din blogg är intressant.
tack för att du ändå har velat dela med dig av dig så här länge <3
Svar:
utanlikhet
Erika
Känns som att förlora en nära vän när ens absoluta favoritblogg upphör. Take care
Svar:
utanlikhet
Neeeeej! Åh va ledsen jag blir nu.. Hoppas du hittar tillbaka hit någon dag. Kram på dig och dina fina texter, som förövrigt många gånger betytt mycket för mig. Du är grym!