Utanlikhet

I höstas började jag och en vän med vårt projektarbete. Efter diverse olika förslag valde vi att inrikta oss på träning och kost. Att gå från helt otränade matvrak till hälsofreak. Redan från början kändes det svårt att ha tid, ork och pengar för något jag aldrig prioriterat tidigare, men med lite vilja och en halv förmögenhet till hands så kom vi i alla fall igång.

Idag blir vi uppmanade att träna. Normen säger att det näst intill är något fel på dig om du aldrig utövat någon form av bollsport, och du är med all säkerhet lat om du inte har en rippad kropp inför sommarens ”beach 2013”-hysteri. Det är inte bara dyrt att äta sunt idag, utan det är i högsta grad dessutom allt annat än lättillgängligt. Utbudet på caféer såväl som kiosker är värdelöst såvida du inte efterfrågar ett halvruttet äpple, ett glas vatten eller dyra sallader utan någon vidare energi.

Det kanske inte heller är svårare än att snöra på sig skorna för att ta en promenad, men för att hålla sina nya rutiner i schack kommer det att förr eller senare krävas utrustning som med all säkerhet kostar dig skjortan. Det är väl ingen direkt nyhet, men att välja produkter som inte håller mer än bara ett fåtal gånger lär inte heller berika din motivation.

Har du dåligt med pengar över de sista dagarna innan du som student får dina bidrag så tror jag att det är svårt att välja fiberrika mellanmål framför andra, billigare sådana. Somliga hävdar att mer pengar löser alla problem, men jag tror att vi behöver göra förändringar på en högre nivå. Ett gymkort kostar nästan två hela studiebidrag för bara ett halvår och nästan alla sporter kostar otroligt mycket mer med rätt utrustning, medlemsavgifter och liknande faktorer. Vad jag vill säga är att jag inte tror att allt enbart handlar om individens medvetna val. Det grundar sig i djupare problem än bara vår vilja att göra saker eller avstå från dem.

Kanske tänker man inte på produktplaceringen alla gånger, men att skylta med onyttigheter så att man knappt kan gå förbi utan att bli alldeles vimmelkantig av alla ”3 för 10”-skyltar är inte optimalt om man i samma skede också tänkt tala för ett hälsosamt leverne.

Inget kommer gratis, men det kunde varit bra mycket billigare. Sänker vi inte priserna kan vi räkna med att samhället i framtiden kommer att ha så mycket större problem än bara huruvida vi ska välja ekologiskt eller inte. Om det är viktigt att röra på sig och leva sunt är det minst lika viktigt att alla också får en chans att göra det. Oavsett vilka inkomster än har.