[Mot Linköping och något bättre]
Imorgon åker jag drygt 20 mil för att hälsa på min fina Jessica. Konstigt nog ser jag fram emot att spendera två timmar själv på bussen dit, men jag vet också att jag behöver tänka lite. Komma bort och vara någon annanstans när allt fortsätter som vanligt här. Jag vet att jag behöver något mer.
Det är så fint med människor som bor långt ifrån varandra; att lyckan blir så stor och påtaglig när man väl tar sig tiden att träffas. Det är så fint att man skjuter undan den stressiga vardagen för att hinna ses oavsett om det enbart handlar om några få dagar. Tänk att vår vänskap inte har några hinder. Att vi genom vilja och ork kan vara precis lika bra kompisar som vilka som helst. (Om inte bättre.) ♥
Det är så fint med människor som bor långt ifrån varandra; att lyckan blir så stor och påtaglig när man väl tar sig tiden att träffas. Det är så fint att man skjuter undan den stressiga vardagen för att hinna ses oavsett om det enbart handlar om några få dagar. Tänk att vår vänskap inte har några hinder. Att vi genom vilja och ork kan vara precis lika bra kompisar som vilka som helst. (Om inte bättre.) ♥
Jag är så glad att ha dig som vän Hanna. Är så glad att vi trots de där 20 milen och alla år vi känt varandra fortfarande kan vara så bra vänner! Det känns nästan som om det blir bättre för varje gång vi ses. Du är en så sjukt fin vän och jag längtar efter allt godisätande, allt prat och skratt. Vill helt enkelt säga att jag älskar dig vännen!