Att vara sig själv - Krönika.
Det finns så mycket att påvisa när det handlar om Att vara sig själv. Så mycket att poängtera och så mycket uppmuntran att väva in. Det var inte det att jag inte ville, snarare tvärtom. Problemet var att jag har haft för dåligt självförtroende för att riktigt våga sätta igång med produktionen av min första riktiga krönika. Den krönika som dessutom kräver publicitet för hela regionen.
*
Jag vet inte hur många gånger jag skämts för mig själv, och jag tror inte ens att jag vågar gissa. Jag har ingen aning om hur många gånger jag har greppat tag i min arm så hårt jag kunnat för att ge mig drivkraften till att våga någonting, och i slutändan ändå gått skamsen därifrån. Jag har anpassat mig för att passa in genom att både sticka ut och sätta gränser för vad jag får och inte får göra, men varför alla dessa begränsningar, när det bara är jag som kan vara just mig? Varför begränsa sig och varför försöka efterlikna människor som inte är eller någonsin varit som mig? Som inte har samma namn, utseende, bakgrund, tankar eller känslor?
*
Jag trivs inte med den ofrivilliga regeln av att behöva vara sådan som samhället ber mig. Vi vet alla innerst inne att en av de äldsta klichéer i världen är att man är vacker som man är. Varför är det då så svårt att också leva med ett sådant faktum? Vi har alla något att komma med, en egen historia att berätta och egna felsteg och misslyckanden att lära oss av. Jag tror inte det spelar så stor roll vem man faktiskt är eller utifrån andras perspektiv klassas som att vara, så länge man är nöjd med sig själv. Ändå kan vi inte låta bli att undra vad alla andra tycker om vad vi har på oss, om vad vi säger, eller varför vi beter oss som vi gör, och när det konstigt nog har gått så långt, är då inte hela samhällets uppbyggnad näst intill felkonstruerad?
*
Vi människor spenderar alldeles för mycket tid av våra liv på att bara tänka på vad andra ska säga, göra eller tycka om man agerar efter vad som faller en själv in, men vem intalade oss att vi aldrig passade in, förutom vi själva? Vem sade att man var tvungen att passa in när det hela tiden kan varit meningen att vi ska sticka ut? Allt handlar om att våga, att lita på den individ man med hjälp av samhället faktiskt byggt upp. Jag försöker tänka i de banorna varje dag, och se, jag gav inte upp angående den här texten heller. Min krönika blev färdig trots allt, med hjälp av en gnutta självförtroende. Allt på grund av att jag vågade vara den jag är, och alltid kommer vara bäst på att vara. Just precis, mig själv.
Väldigt bra skrivet :)
Vad har fått oss att försöka vara som normen? Hur ändrar man det?