Piñata
Det har inte varit lätt. Det har det faktiskt inte.
Jag har försökt nu. Jobbat hårt för att på något sätt stoltsera med mina medel. Även om resurser och förutsättningar knappast räckt till, så har jag tagit samtalen och diskussionerna mellan varven. Av och till inte orkat. Målat över allt det där som jag kanske borde ha sagt.
Men så kommer det en vändpunkt (och visst blir det alltid så). Plötsligt står jag där, uppställd till allas förfogan. Nickar jakande till deras förmåner, svär sedan högt i hemlighet. Att jag alltid ska bli så förbannad när ingen hör. Är det inte som allra lättast då?
Imorgon är det en ny dag. För mig, men kanske inte för honom.