Desperate as hell - who cares?
Jag har bytt fokus. Jag har hittat något som skulle kunna få mig lycklig på heltid. Jag har fått upp ögonen för någon som är finare än jag tidigare sett det som och det gör mig alldeles tokig att jag inte förstått det innan.
Jag har bytt fokus till det förbjudna. Jag har upptäckt något jag inte kan få och jag har fastnat i ett träsk jag vägrar be om hjälp för att komma ur. Det är ju så otroligt genant för sådant händer ju bara inte. Man ska vara svår, blinka med ögonen men inte låta något komma ända inpå.
(Men vad som än inträffar är det så fint att slippa tänka på honom. Hur oseriöst det här än må vara så finns det något fint i all impulsivitet och iver. Vad som än händer med allt så är det fint att fästa blicken på något annat. Skönt att verkligen kunna se någon förutom honom.)