Från summercat till nattsvart

 
Tumblr
 
 
Krogen nattetid. Jag sitter lutad över disken och längs staketet vilar din hand. Du är på väg in med dina vänner, och trots ditt alldagliga utseende så gör det ont att se dig skratta. Att du vinkar, nästan skriker mitt namn innan du väl hinner fram.
 
Vi pratar om det som hänt sedan senast. Gestikulerar, balanserar och håller diskussioner. Jag räknar minutrarna och nyper mig i låret för att hålla mig lugn. Den här gången är inte alls som de andra.
 
Det är en konstig känsla som infinner sig. Att prata med dig, bemötas av leendet som en gång fick något där inuti att slå volter, men som nu får varenda organ att beväpna sig med gaffel och fackla. Konstigt att vi tävlar om våra nya liv, men ändå måste vara trevliga mot varandra. Inga personangrepp, knytnävsslag eller ens en antydan av saknad i blicken. För oj så bra det går på jobbet nu, och fan i helvete vad du är lycklig med henne. Du har klippt dig och jag är lite av en frisk fläkt. Skrattar lite högre, pikar om elakheter men viftar med ens bort det. Får. Inte. Förlora. Inte så mycket som kröka ett ögonbryn.
 
Och tack Gud för att jag har utsläppt hår och snygga jeans. Tack till övre makter för att det är idag av alla dagar som du kommer förbi. Trots klumpen i magen under resten av jobbpasset så är det värt det. Så jävla värt att äntligen få trycka på de punkter som gör just dig till den du är. Den fega killen som jag aldrig borde fallit för, men föll för ändå. Han som inte tog vara på det som nu sitter och ryggar bakåt intill disken.
0 kommentarer